Flitens lampa lyser... svagt, i alla fall.

Tusen tack för kommentarerna efter förra inlägget. Det känns himla gott att vara ihågkommen efter en så lång frånvaro!

Här hägrar hemtentan fortfarande. Hälften avklarat, bara resten kvar. Jag ska analysera mina studie- och yrkesval ur ett sociologiskt perspektiv och nej, att förklara valen med ett brinnande intresse duger inte. Inte heller med att det verkade väl kul. Så varför väljer man då att bli mjölkpiga och hembiträde på Island, hmm..? Det ska jag skriva svar på alldeles strax när jag återgår till mina böcker och papper :-)

Jag tror bestämt att jag har klurat ut hur jag gjorde bilderna stora förr. Frågan är om de blev så här bautastora? Det får vara som det är tills vidare. Det är ju trots allt inte mediateknik eller något sådant jag pluggar. Om bilderna inte ryms i bloggen eller om det ser märkligt ut kanske någon vänlig själ piper till?

Bilderna är tagna i min plugghörna i trapphuset på övervåningen. Skrivbordet är belamrat av papper och växterna skriker efter vatten, bortglömda som de är. Man kan ju inte komma ihåg allt. Jag minns ju knappt vilka studie- och yrkesval jag har gjort!

Ha det gott!

Karin

Tillägg: Jag hade inte klurat ut hur det funkar med bilderna - de blev för stora. Back to basics med mindre bilder alltså!

Dags för en omstart, tror jag!

Efter mer än ett års paus från bloggandet råkade jag trilla in på andras bloggar och kunde inte slita mig! Kanske dags att avbryta min egen paus? Lite knepigt att minnas lösenordet och väldigt krångligt att lista ut hur jag gjorde bilderna så stora förut. Det får bli det mindre formatet som gäller tills jag lyckas skaka liv i de små grå :-)

Allt är inte vitt hos oss numera... Vårt allrum på övervåningen är en orgie i mörkare färger - åtminstone om man är van vid ljust. Det är nästan så att man vill dra på sig en pannlampa, eller hur?
Vad som verkligen fick mig att slå mig ned vid datorn och försöka väcka liv i bloggen igen? Jo, att jag har en hemtenta som pockar på min uppmärksamhet... Plötsligt verkar allt annat än tentaskrivande högintressant! Nu ska vi se om jag lyckas publicera inlägget också. Ringrostig är en underdrift :-)

Kram , Karin

Vårputs

Det är vår, ljuset väller in och avslöjar hur lortiga fönstren är..! Fönsterputsning är en lågprioriterad syssla i Villa Grå, inte bara för att vi är lata utan lika mycket för att de flesta fönstren är knepiga att putsa. Vägverket kom för några år sedan hit och bytte ut flera av våra fönster för att minimera bullret från den minst sagt närliggande vägen, men de gamla fönstren som vetter mot trädgården öppnas utåt. I vissa fall måste vi antingen plocka ned hela rutan eller klättra upp på taket utanför, för att putsa. Därför är vi vana vid att ljuset filtreras en aning... Är det smog ute? Nejdå, bara svårputsade fönster :-)Plötsligt är det den sista april och frön ska i jorden. Förra året sådde jag sallad tätt, tätt, tätt - och sedan hade jag inte hjärta att gallra de stackars små bladen *rodnar* I år vet jag bättre, det kommer bara så plötsligt! Dags att införskaffa frön!

Vi fick en så jättefin ritning av en blivande trädgårdsmästare, minns ni? I år är det dags att börja förverkliga hennes idéer. Resultatet skulle bli en vacker och genomtänkt trädgård med olika rum och plats för både barn, växthus och pallkragar. Klicka på bilden nedan för att se ritningarna!
Ha det bra, med eller utan majbrasa i kväll!

.

Kram, Karin

Dags att dra!

Vi har aldrig varit borta från alla tre barnen en hel natt, men nu är hus- och barnvakten här och i morgon bitti bär det av till London för flera dagar där! Lyx!
Hur ogärna jag än flyger ska det bli riktigt kul att komma iväg. Utan barn kan man ju tillåta sig att besöka pub efter pub efter pub... :-)

Ha en trevlig helg!

Kram, Karin

Örongodis

Hugo i lillhusses famn

Tack för gratulationerna efter förra inlägget! Det känns fortfarande som att jag busåker när jag tar bilen utan att ha vare sig man eller körlärare med mig i passagerarsätet! Barnen är snälla och följer med när jag ska någonstans, de har nämligen inget förtroende för mitt tämligen obefintliga lokalsinne :-) Nu är jag på jakt efter en egen bil och det borde inte vara så svårt att hitta någon som uppfyller mina modesta krav:

* Den ska vara liten men rymlig.
* Den ska klara sig utmärkt i krocktester. Helst ska den kunna bli påkörd av tåget och störta ner i en djup ravin utan att få minsta buckla.
* Om jag har en dålig dag och glömmer trafikreglerna ska den kunna tänka åt mig och styra upp det hela.
* Den ska vara luft- eller vattendriven.
* Den ska vara gratis.

Får ni nys om en sådan bil som längtar efter ett ägarbyte så hör av er! *ler*

För inte så länge sedan var trapphuset hemvist åt bortslitna elkablar och allehanda bråte. Nu är det ordning och reda. Det här lilla utrymmet har bytt skepnad gång på gång, som allt annat, men nu tror jag att jag är nöjd. Mitt skrivbord stannar här.
Om jag inte minns fel kommer det lilla blombordet från Madam Stoltz och är en favorit.
Igår fastnade jag tillsammans med maken framför Eurosport som sände från cykeltävlingen Paris-Roubaix. 26 mil över kullersten och lera på racercyklar är vansinne..! För att ta sig igenom ett sådant lopp måste man ha upphört att vara mänsklig. Själv drog jag på mig mina inte så smickrande cykelkläder och kämpade mig fram i hela 8 kilometer. Sedan trodde jag att livet skulle passera revy och valde att kliva av... Fullt mänsklig ett tag till, med andra ord :-)

Så mycket enklare då att åka bil! Jag tror att jag följer Susannes råd och fäller upp backspegeln en aning så att ingen ser hur jag sitter och sjunger. Fast hur mycket sång blir det när man väljer att lyssna på det här? Höj volymen och ge den en halv minut så blir det örongodis sedan!

Kram!

.

Karin

Förvirrande anti-cykelväder :-)

Tre ord beskriver vädret just nu: Omväxlande, schizofrent och varierande. Ena stunden skiner solen, vinden stillar sig och det känns tämligen behagligt. I nästa stund blåser det så att det mullrar i skorstenen och snön piskar ned sidledes. Ett par minuter i stöten är det vackert vårväder och jag tänker att nu går jag ut, men strax efteråt bestämmer jag mig för att det bästa är att gå i ide.

När det är så där riktigt frostnupet ute och snön eller haglet smattrar mot rutorna känner jag mig lite varmare om jag går in i minstingens rosa rum. Kanske borde jag göra som Nalle och Kanin och helt enkelt slå mig ned i gungfåtöljen i väntan på bättre (läs: mindre vintriga) tider? *smart*

Eftersom jag har lovat maken att börja cykla landsväg så fort vädret tillåter ska jag inte gnälla alltför mycket över vintern... Jag menar, när jag väl klämmer i mig i tajta cykelkläder och placerar en svampliknande hjälm på huvudet är det ju upp till bevis som gäller! Jag tränar jättegärna - senare. ;-)
Min lillsyrra Ellie gör smycken, som jag visade i förra inlägget. Nu finns en hemsida där fler smycken kan ses! Klicka här för att komma dit!

Efter att ha pausat från allt vad bloggande heter är det en fröjd att besöka andras bloggar och att ha en hel drös med missade inlägg att plöja igenom. En av mina favoritbloggar är En Vilsen Loppa. Jag har svårt att se mig mätt på hennes bilder, hur gör människan för att få dem så där oemotståndligt fulla av detaljer? Om jag fick anlita vem jag ville för att stajla mitt hem så skulle jag beordra hit bloggerskan Lotta bums! :-) Att hon är begåvad med en stor portion humor gör liksom inte saken sämre!

.

Tillägg: Det är inte jag som är "Syster" på bilden på min syster Ellies hemsida! På bilden syns vår andra syrra som är mycketmycketmycket yngre än jag!

.

Kram!

.

Karin

Utmanad!

Halloj!

Long time no see! Jag har blivit utmanad av Bodil och Rebecka att avslöja åtta mer eller mindre intressanta fakta om mig själv, så here I go:

1. Så länge det är mörkt och kallt gnäller jag oavbrutet på vintern. Men så fort solen tittar fram och man kan ana att våren är på väg, tycker jag att det här är oerhört lockande!

Är det inte grönt ute får man se till att det är grönt inne :-)

2. Vi tittar aldrig på Melodifestivalen. Åtminstone inte den svenska. Jag har svårt att föreställa mig ett effektivare sömnpiller än just melodifestivalen. Häromdagen sade vår tioåriga dotter att alla i skolan pratar om nämnda teveprogram och att hon inte har en aning om vilka låtar som diskuteras. Inför nästa år har vi lovat att säga till när det är dags så att hon kan titta - i ett annat rum... *ler*

3. Det börjar bli dags att ta det där körkortet som jag tjatat om i en evighet. Jag vet inte hur många testprov jag gjort inför teoriprovet, däremot vet jag att jag betraktar det som ett gigantiskt fiasko varje gång jag får mindre än 100 % rätt.

Sovrummet har fått sig en makeover och blivit - rosa! Det är nästan för sött, mer likt ett flickrum än ett master bedroom!

4. För någon vecka sedan vad det dags för halkbanan och jag lyckades köra flera hundra meter med handbromsen i! :-O Det lät helskumt, jag lovar!

På den lilla spegeln som jag köpte på Ann-Catrins loppis hänger två fina halsband. Min syster Ellie tillverkar smycken och två av hennes alster ser ni här.

5. Salt och lakrits lockar mycket mer än choklad... 6. ...och om jag vill äta något riktigt gott väljer jag rårispilaff *dreglar*
Visst är detaljerna på halsbanden fina?

7. I tanken är mitt hem välorganiserat och alltid rent. Men det är bara i tanken, även om vårstädning pågår och vissa rum är i propert skick just nu :-)

Hallgolvet behövde putsas upp och har blivit målat. Att ha ett kritvitt golv i hallen är antagligen ett tecken på fallenhet för självplågeri *inser* Tänk om det alltid såg ut så här, inga skor, inga täckbyxor eller -jackor..! Snart är det fullt igen, när golvet fått torka i några timmar till.

8. Min käre make är en cykelnörd som tävlade i landsvägscykling i sin ungdom och som nu återupptagit trampandet. Vet ni vad? Så fort våren kommer ska jag också ut! Först måste jag emellertid vänja mig vid tanken på trikåer och hjälm, men sedan hoppas jag på muskler och ett magiskt rumplyft! ;-)

Ha det så bra i solskenet, om det gassar hos er som det just nu gassar hos oss! Jag ska vara duktig och koncentrera mig på körkortsteorin (vilken timme som helst, måste bara göra tusen andra saker först) :-)

Kram!

Karin

Besatt!

Somliga har en benägenhet att bli som besatta av en eller ett par saker i taget, och jag är en sådan. De senaste veckorna har jag varit helt förälskad i pilates och yoga (och helt förundrad över hur onaturligt stel jag är...) och som grädde på moset gick det plötsligt upp för mig att det faktiskt kan bli ett körkort - om jag bara lägger på ett kol och slutar gnälla över att jag måste dela vägarna med andra bilister :-)

Tiden har alltså gått till resor till och från den nästintill svettfria (det tackar jag för!) träningen och till körlektioner (där kallsvettas jag desto mer). Och till det här..:

Mm, röran är högst påtaglig, det gäller att lyfta på fötterna.

Ett nytt innertak är på plats i vårt sovrum och samtidigt som det byggdes passade vi på att dra igång en flytt- och piffkarusell som vi ännu inte kan ana något slut på... :-O

Inte så dekorativt, men snart är målandet klart!
Måste bara visa vår nya familjemedlem också, här i äldsta dotterns famn. Det är otroligt hur många pluttar en kanin producerar. Vi skulle kunna gödsla en åker!

Jag har vunnit ett fint pris hos Bläckhornet! Hon hade en tävling där det rasade in svar och jag hade tuuur!

Tack Rebecka, Smeagols hem!

Tackar, Hwita drömmar!

Och tack Inredning och jakt går inte ihop!

Ha en riktigt bra ny vecka! Nu ska jag sätta fart och måla sovrumsväggar innan minstingen kommer hem!

Kram, Karin

Stora slapparedagen

Årets mysigaste dag är över för i år, men juldagen är inte dum den heller! Stora Slapparedagen är som gjord för att spela spel och att utföra allt i slow motion :-) I kväll får vi trevligt besök, men fram tills dess gör vi inte mer än vi måste.
Enda gången jag glömmer att vara slö är när min gamla kamera trilskas och gör bilderna antingen suddiga eller sneda. Jag blir så aaarg..! Dörrar blir välvda och hur intressant det än är, är det inte den effekten jag är ute efter. Gissa vem som tänker leta kamera på mellandagsrean? Mm, just det. Ut med den gamla, in med den nya! Inga fler välvda dörrar!
I trapphuset står skrivbordet och väntar på att användas igen. Det har inte blivit mycket av dem varan inför jul.


Jag väntar ett tag till med utmaningarna och hoppas att det är okej! Nu ska jag i sakta mak släntra ut till vardagsrummet och slå mig ner i en soffa och bara må gott i någon timme eller två... Men innan jag gör det passar jag på att gratta lillebror och hans tjej som har gift sig i Thailand! Grattis!
.
Må så gott!
.
Karin

Tur att han hade en käpp...

Ser man på, nyckelskåpet sitter på plats! Jag bestämde mig för att vattenpasset hade fel, så skåpet sitter snett, men det går att leva med :-) Ovanför hänger en teckning föreställande Stortorget i Gamla Stan. Hur ofta jag längtar dit numera? Väldigt sällan.

Fejkblommorna vissnar aldrig, de samlar bara damm. Men just nu märker jag inte av dammet, för vi har massor av blombuketter här hemma!
Många av buketterna står samlade på skänken. Gissa om det doftar ljuvligt!
Helgen var trevlig och vi hade det jättekul i lördags kväll. Maken hade det riktigt roligt, så det var tur att han hade fått en käpp tidigare på kvällen, annars vet man aldrig om han hade lyckats vingla sig hem ;-)
Ha en bra ny vecka!

Kram!

PS. Jag fick en fråga om vilken färg vi målat vardagsrummet med. Jag kan inte minnas att vi hade någon färgkod med oss, men märket är Norrön. Förmodligen visade vi upp en bild på den färg vi ville ha och höll tummarna för att resultatet skulle bli bra.

Murrigt (eller nåt) :-)

Sist jag gjorde ett inlägg vurmade jag för det mörka och murriga. Samtidigt ägnade jag förmiddagarna åt att måla ännu ett golv vitt, vilket kändes helt galet - just då. För att råda bot på min längtan efter något som radikalt bröt av mot det vita, murrade jag ner vår korridor. Tycker jag själv. I andras ögon är den antagligen lika ljus som förr, men se själva, här vimlar ju av mörka inslag! ;-)

Det har varit mycket på gång och störst av allt är att vi hittat en skola som passar vår minsting. Sjutton engagerade vuxna på tretton elever är fullständigt fantastiskt, men dyrt. Nu gäller det att övertyga kommunen om att dottern har rätt till skolgång i en grannkommun. Ju mer som satsas på barn med autism när de är just barn, desto större besparing sett ur ett längre perspektiv. Håll tummarna för oss!

Ha det bra och pssst..! På lördag fyller maken 40 år!

Kram!

Vitt golv och vit gåva

När man går uppför trappan hemma hos oss kommer man till en liten vrå där det en gång senapsgula skrivbordet står. Fram tills nu har golvet varit omålat, men snart är det vitt!
Än så länge går det att vädra utan att vi och våra barn fryser till is, så det gäller att passa på. Samtidigt målar jag golven i ena lilla hallen och teverummet på övervåningen, en bit i taget.
Höstens omgång av swappen i Vita Gåvor är avklarad och jag fick ett rött paket från min hemliga vän...
...som hade valt ut sex likadana servettringar från Himla! Tusen tack!En liten skyddsängel damp ner, från rara Annica. Jag ger den vidare till alla som behöver en vingprydd liten darling att vaka över dem!

Kram!

Karin

Inte lätt att vara mes :-)

Idag började barnen skolan igen efter sommarlovet och det är onekligen ganska skönt att vara tillbaka i vardagen igen. Inte minst för att jag plötsligt får tid att blogga, och att besöka andras bloggar. Men när snart tonårige sonen beklagar sig över de tidiga morgnarna och vill att sommarlovet ska pågå i all oändlighet, triggas mitt dåliga samvete igång och jag förvandlas till norra Europas största mes. Måste han verkligen tvingas iväg? Är det inte lite synd om honom när han måste upp tidigt och ut till skolbussen i alla väder..? Hmmm... Home schooling kanske vore något? Noll kompisar men möjlighet att sova länge och vara lat :-)

Jag är inte bara en mesig mamma, jag är också en mesig odlare. I våras när jag sådde sallad för första gången i mitt liv, tänkte jag att flertalet frön förmodligen inte skulle gro, så jag sådde tätt, tätt, tätt. Naturligtvis grodde varenda ett. Det växte så att det knakade och att gallra var absolut nödvändigt - men hur skulle jag kunna välja vilka små blivande salladshuvuden som skulle få finnas kvar och vilka som skulle bort? Det slutade med att vi fick en gigantisk skörd av ganska klen sallad som satte frö innan vi hann äta upp allt. Nästa år ska jag vara mer hårdhudad och både så glest och gallra hårt ;-)

Jag fick för inte så länge sedan en award av smarta och roliga Tidsmästarinnan och skulle dela med mig av den. Nu har jag dessutom två awards till, från en av mina stora favoriter, Annica (tusen tack Annica, vet du hur rar du är?)! Jag ska ge dem vidare, men skyller på ovan nämnda mesighet när jag ber om en smula mer tid.

Nästa gång ska jag inte bara dela ut utmärkelser utan dessutom visa superfina kuddar från en annan bloggerska som verkligen kan hantera nål och tråd. Dessutom har jag vackra kort och en affisch från ytterligare en bloggerska och de ska också visas upp - jag väntar bara på att rätt ramar ska göra entré i mitt liv *ler*

Ha en bra vecka! Japp, det känns som måndag idag eftersom skolan drog igång i morse... Tidsförvirringen var redan total efter det långa sommarlovet, så det tar nog ett tag innan jag landar.

Kram, Karin

PS. Grattis lillebror som fyller ynkliga 32 år idag!