Dags för en omstart, tror jag!

Efter mer än ett års paus från bloggandet råkade jag trilla in på andras bloggar och kunde inte slita mig! Kanske dags att avbryta min egen paus? Lite knepigt att minnas lösenordet och väldigt krångligt att lista ut hur jag gjorde bilderna så stora förut. Det får bli det mindre formatet som gäller tills jag lyckas skaka liv i de små grå :-)

Allt är inte vitt hos oss numera... Vårt allrum på övervåningen är en orgie i mörkare färger - åtminstone om man är van vid ljust. Det är nästan så att man vill dra på sig en pannlampa, eller hur?
Vad som verkligen fick mig att slå mig ned vid datorn och försöka väcka liv i bloggen igen? Jo, att jag har en hemtenta som pockar på min uppmärksamhet... Plötsligt verkar allt annat än tentaskrivande högintressant! Nu ska vi se om jag lyckas publicera inlägget också. Ringrostig är en underdrift :-)

Kram , Karin

Vitaste vitt

Vårt plottriga allrum på övervåningen är ett favoritrum. Här tittas det på film, här har vi fredagsmys - och hängs tvätt... Det står i stort sett alltid en torkställning här inne, men den tänker jag inte visa i bloggen :-)

På sistone har det målats golv här inne också. Högblankt vitt, inte dumt alls. Fotograferingen till ära hade jag inte dammsugit, så det är mycket möjligt att man kan spana in popcorn och annat om man väljer att förstora bilderna... Golvlisten skriker efter vit färg den också, men får ge sig till tåls ett tag till.
Jag har berättat förut att vi har butik på gång. Vi hade tänkt att ha den i uthuset i trädgården, men ett läckande tak satte käppar i hjulet. Efter en hel del funderande blir det nog butik i ett källarrum med separat ingång. Om det blir en nätbutik också, som det var tänkt, vet vi nog inte riktigt. Det vimlar av nätbutiker och vissa har bra priser. Oavsett hur det blir kommer vi i butiken här att sälja den lutande hyllan som syns på bilden ovan. Me like!
Ser ni den fina kudden från Bodil i soffan? Den är en favorit!

All murgröna vissnar hos oss, förr eller senare. Den här togs in från altanen när det började bli riktigt kallt och mår hyfsat bra än så länge. I alla fall om man kisar och viftar med händerna framför ansiktet när man tittar på den :-)
På två av väggarna i allrummet har vi målat med en bronsfärg som förhoppningsvis kommer att fungera ihop med det vita. Jag längtar ju efter murrigt, som sagt! Sedan får vi se om torkställningen smälter in här också... ;-)

Ha en trevlig helg! För oss blir det indiskt i Uppsala i morgon kväll när maken fyller 40. Han frågade i morse vad han skulle göra den här sista dagen som 30+:are. Jag föreslog att han kunde skura toaletterna för att få tiden att gå långsamt, men det har han inte gjort *smilar* Jag antar att han sparar det nöjet åt mig, he he...

Jag har fått en finfin utmärkelse från Nusse i Norge, tack för den! Den går vidare till godingarna i länklistan, as usual :-)

Senaste, bästa och sämsta

Beach 2008 närmar sig. Härom dagen spanade jag in mig själv i vår helfigursspegel och kunde konstatera att magen är lika skrynklig av bristningar och låren lika gropiga som vanligt. Men något nytt hade hänt..! Jag börjar liksom bli så sladdrig, det är som om huden har ledsnat på att hålla ihop min stackars kropp. Fortsätter det så här kommer det att låta flapp-flapp-flapp när jag kommer gående!

Vad gör man åt saken? Måste jag börja träna? Det är ju jobbigt..! Jag intalar mig hellre att flapp-flapp-flapp är charmigt ;-)


Ser ni att jag har fått upp gardinlängder i köket? Ena längden skymtar till vänster om skåpet. Det är ett tjockt och ganska styvt tyg som förmodligen passar bäst att klä möbler med, så det faller inte så snyggt. Helt okej är det ändå, ett tag.

Jag har blivit utmanad av Lisas torp att visa senaste, bästa och sämsta inköp. Det senaste jag köpte, bortsett från mat och tvättmedel och sådant, är en tidning som jag bläddrade i när vi åkte hem från mässan i söndags...

Att komma på vad som är bäst var jättesvårt, men den möbel som vi verkligen har utnyttjat och trivts med är vår slitna gamla Tomelilla-soffa i allrummet. Innan vi köpte den brukade jag gnälla på maken när han somnade i vår dåvarande soffa på kvällarna. I vår Tomelilla sussar vi båda sött, den är så skön! När den ger upp och hamnar på tippen vet jag inte hur vi ska lyckas hitta en värdig ersättare.

Snygg men en riktig besvikelse är köksapparaten från Kenwood. Jag bakar mycket och tänkte slippa stå i evigheter med min "handjagare" för att få ihop stora degar. Synd bara att den inte funkar som det är tänkt; degen fastnar i degkroken och klättar uppåt och att blanda en smet går inte heller eftersom allt mjöl sätter sig på kanterna. Stilige Mr Kenwood kommer att förpassas ut ur köket inom kort. Måste bara komma över min lilla förälskelse som uppstod vid första ögonkastet ;-)

Nu utmanar jag tre andra bloggare att visa upp sina senaste, bästa och sämsta inköp och sedan i sin tur utmana tre nya personer:

Stämningsfullt

Mitt liv - mina drömmar

Drömmar om Gotland

Jag räknar iskallt med att utmaningen sprider sig vidare till samtliga bloggar som jag brukar besöka så att jag får se vad ni shoppat och vad ni är nöjda och missnöjda med ;-)

Kram!

Karin

Fantastiska fredag..!

Välkommen in i vårt allrum, eller rättare sagt teverum, på övervåningen! Det är här inne vi utför vår heliga familjeritual, nämligen fredagsmyset..! Myset går i stora drag ut på att samtliga familjemedlemmar fäster blicken i teven och mumsar i sig jättemängder skräp som chips och ostbågar. Några andra barnfamiljer som känner igen sig? Skulle tro det! ;-)


Rummet har gott om omålade lister och ett golv som skriker efter att få slipas och målas, men det spelar ingen roll, vi trivs här ändå. Soffan är en gammal Tomelilla och så skön att jag och maken brukar sussa sött här :-)

Här finns sådant som varken är vitt eller särskilt lantligt, som plåtbrodyren runt bordet, den stora orientaliska kudden på golvet och...

...andra detaljer som vi inte har hjärta att förvandla med vit färg.


I den vita korgen förvarar vi filtar...

...och i den kista som skymtar under andra fönstret finns en himla massa 91:an och Fantomen!
Japp, vi är superintellektuella ;-)

Och så har vi kakelugnen som faktiskt fungerar, men som inte används särskilt flitigt. Det är så mycket enklare att låta maken elda med pellets i källaren än att traggla med ved här uppe *lat*

En mysig helg önskar jag er!

Karin

Lördag i Villa Grå

Idag är det lördag och dags för lakritsfudge som jag inte kan sluta tjata om...

...det är dessutom annandag alla hjärtans dag *fniss*...

...maken gav mig ett par hett efterlängtade gummistövlar i torsdags...

...samtidigt som jag fick ett ljuvligt nattlinne av honom. Jag undrar vad han har tänkt sig för outfit egentligen :-)

Någon som är snygg utan stövlar och nattlinnen är vår gammelkatt, Loke. Han föddes hemma hos oss för snart 15 år sedan. Han har tjänat som huvudkudde åt alla våra barn när de varit riktigt små och är verkligen genomgo och kelig. Enda kruxet är att han dreglar som en tok när han spinner och det tycker jag är äckligt..! *ryser*

Ljuslyktorna står eller hänger, som den här, oanvända på dagarna nu när ljuset kommer åter...

...men på kvällarna tänds de och vi sjunker ner i soffan där Loke suttit och dreglat på armstödet.

Må så gott och ha en skön fortsättning på helgen!

Kram, Karin

Överlevnadsstrategi

När jag var yngre spelade det ingen roll hur mörkt det blev under den sena hösten eller under vintern. Jag pallade allt och tyckte att det var skönt med lugnet. Men nu. De senaste dagarna har varit tunga, mörkret utanför är plågsamt påtagligt och det känns som om det vore lättast att bara dra sig undan världen och invänta ljuset.

Jag behöver en överlevnadsstrategi! Något att se fram emot i januari när julen är utrensad. Det ligger nära till hands att rensa ut hemma, men det räcker inte. Idag bestämde jag mig för att ägna januari åt att drömma mig bort och planera framåt. Om nuet känns outhärdligt så varför inte fly i tanken?

Jag ska gå med block och penna genom huset, från rum till rum, och skriva ned vad jag tycker behöver göras i varje skrymsle och vrå. För att det inte ska bli alltför överväldigande kommer jag i år att koncentrera mig på förvaring. Vilken förvaring behövs i de olika rummen? Det skriver jag ned och sedan har jag nästan ett helt år på mig att ordna det - om det fortfarande känns viktigt när ljuset äntligen kommer. Vem vet, nästa år ägnar jag kanske januari åt att gå med papper och penna och anteckna vad som krävs för att det ska bli mysigare, eller hur vi ska spara energi...

Det lustiga är att jag längtar så att det värker efter mörker när solen gassar som värst på sommaren. Lagom är tydligen bäst för somliga. Varför uthärda sommar och vinter när man kan njuta av vår och höst? Det vore inte dumt alls om det gick att snabbspola de årstider man tycker mindre om och sedan välja slow motion när temperaturen och ljuset är behagligt och precis som man vill ha det.

I mitt förra inlägg lyckades jag formulera mig så att min käre make framstod som hopplöst förälskad i Victoria Silvstedt. Jag vill bara meddela att så inte är fallet. Victoria har aldrig varit makens ideal, även om hon tydligen var söt innan farbror plastikkirurgen satte skalpellen i henne. Men vet ni vad? Hennes äldre syrra var tydligen ännu sötare än Victoria! Nu vet ni det ;-)

Verklighetsflykt, typ :-)

Det är samma sak varje år - när Ivanhoe har lämnat teverutan och jag har torkat mina tårar är jag ovillig att återgå till verkligheten. Utanför huset står en Volvo, inte en ädel springare. I skogen bor bara älgar, ingen Robin Hood. Och min man går fortfarande klädd i nutida kläder, inte i rustning eller mantel... Inte konstigt om man blir deppad i vintermörkret! Är det verkligen nödvändigt att män tillåts välja sina kläder själv? De har ju redan fördelen att vara det större, tyngre, starkare och ludnare könet. Ska de dessutom få klä sig efter eget huvud? Hmmm...

(Klicka på bilden och kolla in dammet på teven... Vi har inte städat under julhelgen!)


Helmer Linderholms indianböcker har samma effekt på mig som "Ivanhoe". Det är surt att lägga ifrån sig någon av böckerna för att återgå till vår tid och inte till nordamerikas indianer för hundratals år sedan. Jag har inte läst böckerna på en tio år, eller så. Det blir så jobbigt att gnälla för att man inte är indian, liksom.

Julpyntet har åkt ut idag! Eller har åkt hit, till vårt trapphus. Det samlas där i väntan på vidare transport upp på vinden. Det börjar bli en skaplig hög nu, ser ut som ett av våra tvättberg ;-)

Någon som saknar julmaten? Nä, jag trodde väl inte det. Jag har längtat efter frukt och grönsaker och det är vad jag äter just nu. Det och gott, hembakat bröd!

Min ödmjuka önskelista

"Käre Tomten!

Du vet att jag är en enkel och anspråkslös kvinna. Därför är min önskelista kort i år. Jag önskar mig bara...

...en ny uppsättning smaklökar till min man så att jag kan säga ord som lax och sushi utan att han blir grön i ansiktet.

...färre gropar på rumpa och lår. En uppsättning Barbie-ben vore inte fel. I min storlek, vill säga.

...fri utdelning av lakritsfudge i samtliga livsmedelsbutiker varje lördag. Och onsdag. Kanske måndag också.

...förmågan att inte öka i vikt oavsett hur mycket av ovanstående läckerheter jag äter.

...fred på jorden.

...ett självstädande hus. Jag vill att dammsugaren ska vara en ytlig bekant som jag eventuellt utbyter artighetsfraser med någon gång per år, inte min bästa vän som jag tvingas umgås med i stort sett dagligen.

...att min man klär sig i en lång, katolsk prästkappa närhelst jag så önskar. Alla har vi våra svagheter och nu har jag avslöjat min. Skulle det mot förmodan råda brist på prästkappor kan jag möjligen acceptera en vid, svepande mantel. Tills vidare.


Vi har rent av klätt första granen idag, Tomten! Den är kitchigt vit och närmast stammen består grenarna av nakna metallvajrar. Me like! Du hittar den i allrummet på övervåningen när du kommer hit den 24:e. Om inte katterna har hunnit trasa sönder den fullständigt vid det laget.

Glöm nu inte bort mig när du far runt på julklappsutdelningen i år!

Hälsningar Karin i Villa Grå"

Till er som hittar hit och läser min blogg vill jag säga trevlig helg!

Hjälp mig välja!

En gång i tiden bodde en amatörkonstnär i det här huset. Han led förmodligen brist på dukar att måla på, så i stället gav han sig på kakelugnarna. På bilden ser du den kakelugn som kom lindrigt undan och fick ett ganska fint mönster. Den andra kakelugnen, som ger även den mest härdade estet mardrömmar, visar jag en annan gång för min digitalkamera verkar sjunga på sista versen och vägrar samarbeta.

Hittills har jag accepterat det ditmålade mönstret och faktiskt tyckt att det är charmigt; en del av husets historia. Men nu, när golvet väntar på att målas vitt - och det gör i stort sett allt i vårt allrum, vilket syns på bilden - funderar jag på om inte mönstret ska bort ändå. Jag behöver smakråd! Vad tycker ni? Ska utsmyckningen bort eller få vara kvar?

Jisses, vad vissa av våra barn är kvällspigga! Var får de sin energi ifrån? Egen vuxentid på kvällarna när barnen somnat? Ha ha ha, jomenvisst.

Må så gott!

Karin

Madonna vs Buddha

Här är en bild på vårt allrum, eller teverum, på övervåningen. Golvet ska bli vitt, det är mycket jobb kvar. Vi är nog klara vilket år som helst nu... Ser ni det lilla bordet till vänster om soffan? Där skulle en madonna passa fint, eller hur? Det är bara det att hur fina de än är, madonnorna, och hur väl de än passar in i en dansk/fransk vit lantlig inredning, har vi redan spirituella väsen som vakar över oss. Det upptäckte jag idag, när jag tog den här bilden. På bordet står ett Buddha-huvud, även om det inte syns särskilt väl.

Bordet har min man byggt och jag spikade fast plåtbrodyren som inhandlades på Tabbouli House.

Visst ja, eventuella fläckar på väggen eller tyget beror dessvärre inte på kameran.

På en av de andra väggarna i allrummet hänger det här huvudet, vilket fick mig att göra en liten rundvandring i huset med kameran i högsta hugg. Finns det plats för madonnor eller är platserna upptagna..?

På en hylla i gången mellan hallen och köket mediterar denne herre...

...och i vardagsrummet på nedervåningen skrattar en Buddha i svart - på hyllan som min käre make snickrat ihop.

I äldsta dotterns rum tronar en till Buddha, redo att fånga upp rökelseaska med sin lekamen.

På vår ena sovrumsvägg sitter en tavla...

...som en bit bort har sällskap av dessa ögon. Dessbättre är ögonen slutna. Jag menar, det är ju trots allt vårt sovrum.

Slutsatsen blir att jag tills vidare beundrar madonnor på avstånd men låter våra långväga beskyddare stanna.

Tack för tipsen om gardiner till sovrummet, förresten! Nu ska jag luska reda på hur en rullgardin à la 1700-talet ser ut och hur den sys.

Karin