Ha en trevlig helg!
Kram, Karin
Tack till er som lämnade rara kommentarer om sonen och hans bands inspelning, det värmde ett ömmande modershjärta! ;-)
Kram!
Karin
Idag är det lördag, så det blir ett kortkort inlägg och en önskan om att ni alla får ett riktigt gott nytt år!
Kram!
Karin
I vår korridor, som löper mellan hall och kök, finns rosa blommor från Ikea. Jag har sett att ni är fler som har handlat vårlängtan på möbelvaruhuset *ler*
I samma korridor står vaserna från Meyas boning, där sonen också har köpt blommorna till sin pappa i julklapp.
Den här ljusslingan hittade jag på Indiska och den hänger i yngsta dotterns ena fönster. Ljuset blir ljuvligt mjukt om kvällarna när mörkret har fallit utanför.
I badrummet på övervåningen finns en riktigt gammal murgröna i korg på ett skåp...

...och på en hylla där Buddha sitter tätt intill ett kors, ligger en ros från maken.
Ha en trevlig helg! Är det någon som har tänkt att besöka trädgårdsmässan i Sollentuna?
Kram, Karin
Min make är en luttrad man. Han vet att den som både är ett deppigt offer för sina hormonstormar och har feber och halsont, måste skämmas bort en smula. Han reser mycket i sitt arbete och har en förmåga att hitta roliga inredningsbutiker på alla möjliga orter i landet. Just de här båda vaserna kommer från Meyas boning i Tierp och muntrade upp mig när han kom hem med dem idag.
Det bästa sättet att få stopp på mitt gnällande är emellertid inte att komma med presenter. Bäst är att påminna mig om att vi i vår del av världen lever i ett överflöd medan människor i världen svälter. För ett tag sedan tipsade Vårt lilla hem om smycken som säljs till förmån för MSF, Läkare Utan Gränser. Att kunna bidra med pengar, samtidigt som man stillar sitt shoppingbehov, är inte dumt alls!
Överallt där människor lever i misär, är det flickor och kvinnor som drabbas hårdast. Därför har jag valt att bli en girlFRIEND. Om man kan tänka sig att offra en del av sina lakritsfudge, sin choklad eller sina cigaretter, eller om man avstår från något av alla loppisköp, räcker pengarna långt för att hjälpa, även om man bara kan bidra med lite.
Plötsligt fanns den bara där - en sagolik byrå på bild i Romantiska hems blogg! Bilden var hämtad från butiken Vackert hem som finns i Bollnäs. Eftersom maken bodde i Bollnäs i många år och gick alla år i skola där, passade vi på att låta barnen åka på utflykt idag för att se var deras pappa växte upp - och för att shoppa byrå.
Maken hade mätt bagageutrymmet för att vara säker på att byrån skulle få plats. Enligt tumstocken räckte utrymmet till. Väl på plats insåg vi att vi fick lov att åka hem med öppen bagagelucka...
Vädret har varit oändligt trist idag. Dimman låg tät och mörkret sänkte sig tidigt över Bollnäs. Vi blir tvungna att åka upp på nytt i sommar för det var svårt att se någonting alls. Det finns berg där! Här, på uppsalaslätten, är det plattare än i Skåne. Skåne böljar, här är det platt.
I morgon, den åttonde, fyller min mamma år! Grattis! På samma dag som självaste Elvis firade sina födelsedagar en gång i tiden. Datumet är nog det enda som mamma och Elvis har gemensamt för hon varken knarkar eller klär sig i stora, vita kostymer. Det är jag ruskigt glad för!
Idag är en sådan där dag då det pysslas och fixas med allt och inget. Vi har tusen pågående projekt och när man vill ha allt gjort på samma gång händer - ingenting. När jag äntligen får upp farten får jag syn på datorn som står där, övergiven och lockande. Då måste jag bara in och kolla... Jag har nog blivit lika bloggberoende som alla andra *ler*
Med lite tur har ni glömt alla bilder på skänken som jag öste på med innan jul. Här kommer nämligen två till! Julen är borta, raderad, ljuvligt frånvarande! Det är en åtta, nio månader kvar innan jag börjar längta efter julen igen.
Julpyntet väntar fortfarande på att bäras upp på vinden. Högen med julpynt är helt grotesk vid det här laget så den vågar jag inte visa.
Några kommentarer fram och tillbaka med Snäckornas Sjö har fått mig att börja läsa Helmer Linderholms indianromaner igen. Snacka om att vara lättpåverkad ;-) Om några veckor kommer jag att börja tjata på maken om att bygga en tipi i trädgården. Eller i skogen. Måste bara utrota älgar och småkryp först, så att jag vågar vistas där.
Åren går... Barnen växer snart i kapp mig. Hur ska vi någonsin kunna måla över alla streck dragna efter hur långa barnen varit just då? Ser ni förresten att mamman i huset krymper?
Vår vita skänk får tjänstgöra som godisbord under julen och det blir rätt plottrigt... Det är okej med plotter, det är ju JUL!
Tanken är att alla som passerar skänken ska kunna norpa en godbit eller två, men med magarna stinna av julmat lämnades snasket orört. Det kommer att hamna i min mage, det brukar bli så.
På Jysk hittade jag de två ljusstakarna som, enligt nämnda affär, är gjorda i fattigmanssilver. Jag har ingen aning om det verkligen stämmer, men oavsett vilket har de flyttat hem till oss nu och kommer säkert, som alla andra föremål, att flyttas runt, runt, från rum till rum...
Ljusstakarna från Berlin deltar så klart i julfirandet!
Nämen - upps! Här är ju frun i huset ;-) Nu är jag inte anonym längre! Eller, tja, mina armar är inte längre anonyma.
Har ni testat minicheesecakes? Underbart goda och otroligt lätta att göra. Om inte till jul kanske de passar på nyårsbordet? Jag har frysen full av minicheesecakes som alla gäster kommer att bjudas på i jul och de som inte går åt hamnar i... just det, min mage :-)
Skänken står i gången, eller korridoren, mellan hallen och köket. Det kanske är synd, för man ser den från sidan och den gör sig onekligen bäst framifrån. Tänk om jag kunde säga samma sak om mig själv ;-)
Vi har också bakat pepparkakor - äntligen! Äldsta dottern var trött efter att ha sovit med sin klass i skolan igår natt och vår minsting är sjuk med feber, så det var sonen och jag som fick slita med bakandet. Vi tröttnade ganska snabbt på formarna och gjorde våra egna figurer i stället.
När det var dags för kristyren kom äldsta dottern hoppande, redo att rycka in igen. Det är märkligt vilken dragningskraft socker har på barn!
Sonens monsterpepparkakor tillägnas er för att ni klickat fram en by! Det kryllar av inredningsfantaster i Simpsonville! Faktiskt så många att jag ibland trixat med länken så att ett klick byggt en industri i stället för att skapa en ny gubbe. Arbetslösheten sticker gärna iväg med så många nyanlända invånare och det sista vi vill är att avstå från glassiga inredningsmagasin och auktionsfynd, eller hur?
Innan hon blev sjuk var minstingen med och klädde granen i vardagsrummet. Det är en grön gran och fritt fram att ösa på med färgglada kulor. Det är jag som satt upp belysningen i år - i båda våra julgranar! Först tänkte jag inte avslöja för maken att den 25 meter långa slingan inte räckte till hela granen och att jag därför hade satt upp en extra ljusslinga på de nedersta grenarna. Sedan insåg jag att han dels skulle undra över de två sladdarna till granen, dels att ingen kan undvika att se att de understa lamporna lyser mycket starkare än de övre...
Det är bara fem dagar kvar..! Må så gott!