Visar inlägg med etikett Korridor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Korridor. Visa alla inlägg

torsdag, april 16, 2009

Dags att dra!

Vi har aldrig varit borta från alla tre barnen en hel natt, men nu är hus- och barnvakten här och i morgon bitti bär det av till London för flera dagar där! Lyx!
Hur ogärna jag än flyger ska det bli riktigt kul att komma iväg. Utan barn kan man ju tillåta sig att besöka pub efter pub efter pub... :-)

Ha en trevlig helg!

Kram, Karin

måndag, april 06, 2009

Att skynda på våren

Snön brukar vilja ligga kvar längre i vår trädgård än någon annanstans här i krokarna, men just nu gör det ingenting för det är vååår! Fast grönt är det ju inte riktigt än. Därför gör det så gott att ösa på med växter inne.
Den vita skänken byter skepnad ofta eftersom jag aldrig blir riktigt nöjd. För tillfället gillar jag den stora, frodiga murgrönan skarpt! Det finns en till i bakgrunden, men det är en fuskis :-)
Apropå fusk trollade frisören fram en ljusare blond nyans i mitt hår idag. Borta är det guldiga som passar på vintern men som bara ser gult ut på våren. Nu måste jag bara lägga på ett kol med brun-utan-sol-krämen så att ansiktet blir en aning mörkare än håret, annars blir effekten spöklik! Fast spöken passar kanske in när det är påsk?

Tack till er som lämnade rara kommentarer om sonen och hans bands inspelning, det värmde ett ömmande modershjärta! ;-)

Kram!

Karin

lördag, januari 10, 2009

Tillbaka till vardagen

Julen är galet mysig, men här uppstår kaos när alla barnen är lediga. Jag talar tvättberg och en röra som tar tid att röja upp. Inget bloggande med andra ord, men nu är vardagen tillbaka och det känns onekligen ganska skönt! Snart har jag glömt röran och börjar längta efter att barnen ska få sommarlov, men till dess uppskattar jag till fullo att det är vardag igen :-)



Idag är det lördag, så det blir ett kortkort inlägg och en önskan om att ni alla får ett riktigt gott nytt år!

Kram!

Karin

måndag, november 17, 2008

Grattis!

Grattis Hjärtat mitt, du vann utlottningen! Klockan är din! Jättekul att så många deltog i utlottningen och attans så många små lotter att vika ihop..! :-)

Jag är uppenbarligen svag för fejkväxter, för här är ännu en fuskis som hamnat i vårt hem. Visst är den rätt snygg, murgrönan som växer så där frodigt? Behöver inget vatten och ingen omtanke alls, måste bara skyddas mot ena katten som gärna klättrar inuti ställningen :-O
.
Ha en trevlig kväll och en bra ny vecka!
.
Kram, Karin

måndag, oktober 13, 2008

Tur att han hade en käpp...

Ser man på, nyckelskåpet sitter på plats! Jag bestämde mig för att vattenpasset hade fel, så skåpet sitter snett, men det går att leva med :-) Ovanför hänger en teckning föreställande Stortorget i Gamla Stan. Hur ofta jag längtar dit numera? Väldigt sällan.

Fejkblommorna vissnar aldrig, de samlar bara damm. Men just nu märker jag inte av dammet, för vi har massor av blombuketter här hemma!
Många av buketterna står samlade på skänken. Gissa om det doftar ljuvligt!
Helgen var trevlig och vi hade det jättekul i lördags kväll. Maken hade det riktigt roligt, så det var tur att han hade fått en käpp tidigare på kvällen, annars vet man aldrig om han hade lyckats vingla sig hem ;-)
Ha en bra ny vecka!

Kram!

PS. Jag fick en fråga om vilken färg vi målat vardagsrummet med. Jag kan inte minnas att vi hade någon färgkod med oss, men märket är Norrön. Förmodligen visade vi upp en bild på den färg vi ville ha och höll tummarna för att resultatet skulle bli bra.

måndag, oktober 06, 2008

Murrigt (eller nåt) :-)

Sist jag gjorde ett inlägg vurmade jag för det mörka och murriga. Samtidigt ägnade jag förmiddagarna åt att måla ännu ett golv vitt, vilket kändes helt galet - just då. För att råda bot på min längtan efter något som radikalt bröt av mot det vita, murrade jag ner vår korridor. Tycker jag själv. I andras ögon är den antagligen lika ljus som förr, men se själva, här vimlar ju av mörka inslag! ;-)

Det har varit mycket på gång och störst av allt är att vi hittat en skola som passar vår minsting. Sjutton engagerade vuxna på tretton elever är fullständigt fantastiskt, men dyrt. Nu gäller det att övertyga kommunen om att dottern har rätt till skolgång i en grannkommun. Ju mer som satsas på barn med autism när de är just barn, desto större besparing sett ur ett längre perspektiv. Håll tummarna för oss!

Ha det bra och pssst..! På lördag fyller maken 40 år!

Kram!

fredag, mars 07, 2008

I väntan på våren

Visst går det an med konstgjorda växter, i väntan på äkta vara? Snart är det vår ute. Till dess anar vi vår inne....

I vår korridor, som löper mellan hall och kök, finns rosa blommor från Ikea. Jag har sett att ni är fler som har handlat vårlängtan på möbelvaruhuset *ler*


Kom nära så ser du att blommorna inte är äkta, men fina ändå! Vi har en hel del konstgjorda växter och blommor i huset, upptäckte jag när jag gick ett varv...

I samma korridor står vaserna från Meyas boning, där sonen också har köpt blommorna till sin pappa i julklapp.


I köket finns dessa blomster som så småningom ska flyttas upp till badrummet på övervåningen.


Kan det vara bambu? Jajamensan, av plast! I hallen...


...och i vårt sovrumsfönster, ovanför ett element som tar kål på äkta växter.


Den här ljusslingan hittade jag på Indiska och den hänger i yngsta dotterns ena fönster. Ljuset blir ljuvligt mjukt om kvällarna när mörkret har fallit utanför.



De små ljusblommorna är söta så att jag vill äta upp dem! Kanske inte helt lyckat att tugga i sig glödlampor, dock, hur små de än är..!



I badrummet på övervåningen finns en riktigt gammal murgröna i korg på ett skåp...



...och på en hylla där Buddha sitter tätt intill ett kors, ligger en ros från maken.

Ha en trevlig helg! Är det någon som har tänkt att besöka trädgårdsmässan i Sollentuna?

Kram, Karin

onsdag, januari 23, 2008

A girlFRIEND, yes I am!

Så som det sägs att män är när de är sjuka, sådan är jag. Det finns ingen hejd på min självömkan när jag är krasslig. Dessutom går mitt katastrofsinne på högvarv; minsta febertopp är i själva verket cancer, minsta yrsel är tecken på svår hjärnskada och skulle jag någon gång drabbas av nageltrång måste hela benet amputeras. Att det till råga på allt är den tiden på månaden, ni vet, gör inte saken ett dugg bättre.
Min make är en luttrad man. Han vet att den som både är ett deppigt offer för sina hormonstormar och har feber och halsont, måste skämmas bort en smula. Han reser mycket i sitt arbete och har en förmåga att hitta roliga inredningsbutiker på alla möjliga orter i landet. Just de här båda vaserna kommer från Meyas boning i Tierp och muntrade upp mig när han kom hem med dem idag. Det bästa sättet att få stopp på mitt gnällande är emellertid inte att komma med presenter. Bäst är att påminna mig om att vi i vår del av världen lever i ett överflöd medan människor i världen svälter. För ett tag sedan tipsade Vårt lilla hem om smycken som säljs till förmån för MSF, Läkare Utan Gränser. Att kunna bidra med pengar, samtidigt som man stillar sitt shoppingbehov, är inte dumt alls!
Överallt där människor lever i misär, är det flickor och kvinnor som drabbas hårdast. Därför har jag valt att bli en girlFRIEND. Om man kan tänka sig att offra en del av sina lakritsfudge, sin choklad eller sina cigaretter, eller om man avstår från något av alla loppisköp, räcker pengarna långt för att hjälpa, även om man bara kan bidra med lite.

Här tänkte jag lägga till ett gnäll, trots vad jag nyss skrev. Jag är oförbätterlig! *örfilar upp mig själv*

Må så gott, var ni än befinner er!

Kram, Karin

måndag, januari 07, 2008

Min nya kärlek!

Plötsligt fanns den bara där - en sagolik byrå på bild i Romantiska hems blogg! Bilden var hämtad från butiken Vackert hem som finns i Bollnäs. Eftersom maken bodde i Bollnäs i många år och gick alla år i skola där, passade vi på att låta barnen åka på utflykt idag för att se var deras pappa växte upp - och för att shoppa byrå.
Maken hade mätt bagageutrymmet för att vara säker på att byrån skulle få plats. Enligt tumstocken räckte utrymmet till. Väl på plats insåg vi att vi fick lov att åka hem med öppen bagagelucka...
Vädret har varit oändligt trist idag. Dimman låg tät och mörkret sänkte sig tidigt över Bollnäs. Vi blir tvungna att åka upp på nytt i sommar för det var svårt att se någonting alls. Det finns berg där! Här, på uppsalaslätten, är det plattare än i Skåne. Skåne böljar, här är det platt.
Oh, by the way. Vet ni vilka maken tränade friidrott tillsammans med en gång i tiden? Jo, Victoria Silvstedt och hennes syrra! Mmm, jag anar konkurrensen. Den är stenhård. Men maken måste å andra sidan konkurrera med en byrå... ;-)
I morgon, den åttonde, fyller min mamma år! Grattis! På samma dag som självaste Elvis firade sina födelsedagar en gång i tiden. Datumet är nog det enda som mamma och Elvis har gemensamt för hon varken knarkar eller klär sig i stora, vita kostymer. Det är jag ruskigt glad för!

Januari, februari och mars är tunga månader. De känns som mörkaste november men utan julen att se fram emot. Två av våra barn fyller år i slutet av februari, med bara tre dagars mellanrum, men utöver det finns inte mycket att dra på smilbanden åt. Det gäller bara att uthärda mörkret och kylan. Egentligen är det helt vansinnigt att man envisas med att leva här, i det kalla och mörka. Fast det glömmer jag sedan, när ljuset kommer.

fredag, januari 04, 2008

Tusen och ett projekt...

Idag är en sådan där dag då det pysslas och fixas med allt och inget. Vi har tusen pågående projekt och när man vill ha allt gjort på samma gång händer - ingenting. När jag äntligen får upp farten får jag syn på datorn som står där, övergiven och lockande. Då måste jag bara in och kolla... Jag har nog blivit lika bloggberoende som alla andra *ler* Med lite tur har ni glömt alla bilder på skänken som jag öste på med innan jul. Här kommer nämligen två till! Julen är borta, raderad, ljuvligt frånvarande! Det är en åtta, nio månader kvar innan jag börjar längta efter julen igen.
Julpyntet väntar fortfarande på att bäras upp på vinden. Högen med julpynt är helt grotesk vid det här laget så den vågar jag inte visa.

Några kommentarer fram och tillbaka med Snäckornas Sjö har fått mig att börja läsa Helmer Linderholms indianromaner igen. Snacka om att vara lättpåverkad ;-) Om några veckor kommer jag att börja tjata på maken om att bygga en tipi i trädgården. Eller i skogen. Måste bara utrota älgar och småkryp först, så att jag vågar vistas där.
Åren går... Barnen växer snart i kapp mig. Hur ska vi någonsin kunna måla över alla streck dragna efter hur långa barnen varit just då? Ser ni förresten att mamman i huset krymper?

lördag, december 22, 2007

Lilla julafton

Idag firade vi lilla julafton med barnens mormor, hennes man och mina småsyrror. Syrrorna är inte små, de är 18 och 20 år gamla, men de är betydligt yngre än jag. Småpluttar ;-)

Fast nu har två av mina yngre syskon körkort och 18-åringen ska sätta igång med övningskörningen på allvar... hmm... I det sammanhanget är det nog jag som är lillplutten... *rodnar*
Vår vita skänk får tjänstgöra som godisbord under julen och det blir rätt plottrigt... Det är okej med plotter, det är ju JUL!
Tanken är att alla som passerar skänken ska kunna norpa en godbit eller två, men med magarna stinna av julmat lämnades snasket orört. Det kommer att hamna i min mage, det brukar bli så.
På Jysk hittade jag de två ljusstakarna som, enligt nämnda affär, är gjorda i fattigmanssilver. Jag har ingen aning om det verkligen stämmer, men oavsett vilket har de flyttat hem till oss nu och kommer säkert, som alla andra föremål, att flyttas runt, runt, från rum till rum...
Ljusstakarna från Berlin deltar så klart i julfirandet!
Nämen - upps! Här är ju frun i huset ;-) Nu är jag inte anonym längre! Eller, tja, mina armar är inte längre anonyma.


Har ni testat minicheesecakes? Underbart goda och otroligt lätta att göra. Om inte till jul kanske de passar på nyårsbordet? Jag har frysen full av minicheesecakes som alla gäster kommer att bjudas på i jul och de som inte går åt hamnar i... just det, min mage :-)

Jag minns inte var jag hittade receptet men enkelt är det:

Smält 50 gram smör och blanda med 7 smulade digestivekex. Fördela kaksmulorna i cirka 10 bullformar och tryck ihop till en botten. Det går lätt om man placerar bullformarna i en muffinsplåt, då håller de formen.

Häll ½ dl vispgrädde i en kastrull och hetta upp. Ta kastrullen av värmen och lägg i 100 gram vit choklad i bitar. Rör om tills chokladen har smält och låt svalna.

Vispa 2,5 dl vispgrädde och blanda med chokladgrädden. Fördela detta i bullformarna och ställ in i frysen. Ta fram dina frysta minicheesecake strax innan servering och sikta lite kakao över dem.

Lycka till!

onsdag, december 19, 2007

Målning och pepparkaksbak

Det blir lite schizofrent med makens bloggande vid sidan om mitt! För ett par dagar sedan fick vi hem en brun skänk och en bild av hur den såg ut då finns på makens blogg. Jag hade tänkt mig före- och efterbilder här, men det känns lite galet att visa allt i stereo, så jag nöjer mig med att visa efterbilderna. Målandet är inte klart, men nästan.

Skänken står i gången, eller korridoren, mellan hallen och köket. Det kanske är synd, för man ser den från sidan och den gör sig onekligen bäst framifrån. Tänk om jag kunde säga samma sak om mig själv ;-)
Vi har också bakat pepparkakor - äntligen! Äldsta dottern var trött efter att ha sovit med sin klass i skolan igår natt och vår minsting är sjuk med feber, så det var sonen och jag som fick slita med bakandet. Vi tröttnade ganska snabbt på formarna och gjorde våra egna figurer i stället.
När det var dags för kristyren kom äldsta dottern hoppande, redo att rycka in igen. Det är märkligt vilken dragningskraft socker har på barn!
Sonens monsterpepparkakor tillägnas er för att ni klickat fram en by! Det kryllar av inredningsfantaster i Simpsonville! Faktiskt så många att jag ibland trixat med länken så att ett klick byggt en industri i stället för att skapa en ny gubbe. Arbetslösheten sticker gärna iväg med så många nyanlända invånare och det sista vi vill är att avstå från glassiga inredningsmagasin och auktionsfynd, eller hur?
Innan hon blev sjuk var minstingen med och klädde granen i vardagsrummet. Det är en grön gran och fritt fram att ösa på med färgglada kulor. Det är jag som satt upp belysningen i år - i båda våra julgranar! Först tänkte jag inte avslöja för maken att den 25 meter långa slingan inte räckte till hela granen och att jag därför hade satt upp en extra ljusslinga på de nedersta grenarna. Sedan insåg jag att han dels skulle undra över de två sladdarna till granen, dels att ingen kan undvika att se att de understa lamporna lyser mycket starkare än de övre...

Så kan det gå när man ska bevisa att man kan själv.
Det är bara fem dagar kvar..! Må så gott!