Love is in the (h)air

För 16 år sedan satte jag klorna i en viss man, gifte mig och skaffade barn med honom. Han är fortfarande min och han är en mästare på att minnas våra speciella dagar. Det är alltid han som kommer ihåg att det är dagen då vi träffades, vår förlovningsdag, någons namnsdag och naturligtvis - vår bröllopsdag. Själv har jag svårt att lägga sådant på minnet och tror allvarligt att det måste vara något litet glapp mellan hjärnhalvorna; samma glapp som jag skyller det obefintliga lokalsinnet på.

Men igår morse bar jag fram presenter och radade upp dem framför maken på samma sätt som jag inbillar mig att stenåldersmän radade upp sitt byte när de återvände till grottan. Jag hade, äntligen, kommit ihåg att det var vår bröllopsdag och var mäkta nöjd med min bedrift. Nu skulle jag se till att vår dag blev speciell!

Det är bara det att det inte var vår bröllopsdag igår... Det är vår bröllopsdag idag, den 24:e april!

Grattis älskling, du vet att jag alltid har de där dagarna i tankarna, jag bara missar datumen :-)

Men vet ni, jag tycker dagen till trots oändligt synd om mig själv! Maken hör till det trikåklädda, cyklande släktet och som ni säkert vet rakar de benen. Jag är omåttligt svag för lurviga mansben och har kampanjat vilt för att just min man ska behålla sin päls, men nu har lockarna fallit och jag försöker trösta mig med att det växer ut igen. Fast inte förrän säsongen är över och hösten låter kylan svepa in över landet. Till dess försöker jag att lära mig att tycka om stickiga ben ;-) Love is in the air!

Ha en riktigt mysig helg!

Karin

Tio saker jag aldrig lär få höra ;-)

Mycket ska man höra innan öronen trillar av, men här kommer tio fraser som jag aldrig lär få höra:

"Vad kul att du äter lever och annan inälvsmat!"

"Wow, du har kondition som en elitgymnast!"

"Gratulerar, du har vunnit nobelpriset i kemi!"

"Jösses, din syslöjdslärare måste ha haft svårt att hålla jämna steg med dig, du kan verkligen konsten att sy!"

"Det var klokt gjort av dig att skaffa körkort innan du skaffade tre barn och flyttade ut på landet."

"Du har ett så soligt och glatt morgonhumör!"

"Du ser fullständigt fantastisk ut osminkad."

"Det märks verkligen att din favoritfärg är orange!"

"Det är så charmigt med de vita hårstråna som spretar som antenner på ditt huvud!"

"Det är så härligt med en kvinna som inte klagar på sina fel och brister!"

Något jag däremot kan få höra en vacker dag är att mitt hem är så mörkt och murrigt... Plötsligt kan jag kliva in genom ytterdörren och tycka att det är så blekt, att det i vårt vita hem inte finns något att fästa blicken vid. Jag längtar efter kontraster och plockar fram svarta och andra mörka detaljer. Beror det på den efterlängtade hösten, tro? Just idag känner jag ett sug efter det här:

Japp, på fullaste allvar :-) Vi får se hur länge det håller i sig! På Stuart Interiors sajt finns dessa bilder och ännu fler att gotta sig åt för den som tillfälligt känner sig en smula mätt på det vita ;-)

Kram!

När minnet haltar...

För ungefär en vecka sedan satt jag och maken i bilen när han log och sade:

"Ja, jag får väl gratulera mig själv då..."

"Jaha", svarade jag dröjande, "vad är det då..?"

"Någon har namnsdag idag..."

"Ja visst ja, grattis på namnsdagen!"

Igår kom maken hem med en vacker bukett och sade:

"Grattis älskling, du får de här blommorna en dag i förväg."

Jag kunde riktigt höra hur det sprakade uppe på hjärnkontoret när jag försökte komma på vad vi firade, men har man ett teflonminne så har man.

"Det är 16 år sedan vi träffades", upplyste mannen i mitt liv mig om.

I år är sista gången jag glömmer det, intalar jag mig själv. Men faktum är att jag är en mästare på att glömma namnsdagar och årsdagar. Det är maken som alltid kommer ihåg våra barns namnsdagar och våra speciella datum. När vi träffades, förlovade oss och sedan gifte oss; allt tycks vara gediget förankrat i hans minne.

Jag har ett minne som haltar, men lovar, som alltid, att bättra mig :-) Till dess passar jag på att säga grattis till oss här, i bloggen. Och tack F, för att du påminde mig ;-)

Kram!

En smula distraherad

Aha - morgon igen! Idag ska jag definitivt göra ett nytt inlägg och svara på...

Mamma! Blöja! Klänning!

...kommentarer. Först ska jag bara få i mig frukost. När jag har gjort det finns det annat som väntar, som att kategorisera bilder till...

Mamma! Spela!

...nätbutiken, röja upp i kök och hall, dammsuga...

Har du sett min agenda?

...alla golv eftersom vår Hugo släpper ifrån sig enorma mängder katthår, skura badrummet på nedervåningen, se till att våra planterade rosor och perenner får gödsel, ringa ett par samtal, organisera...

Mamma, kom! Spela! Jooo, NU!

...helgen, försöka bringa ordning i städskåpet där allt utom dammsugare och städhink verkar rymmas, svara på ett gäng mejl, trolla bort...

Älskling, har du sett dosan till banken?

...kalket ur vårt svindyra strykjärn, köra minst en tvätt, tömma och...

Mamma, gå ut?

...fylla på diskmaskinen, stryka ett berg med...

Spela! Mamma!

...kläder, försöka övertyga minstingen om att hon behöver tvättas och...

Mamma, titta katten!

...ja, vad var...

Miaaaaooo! (Fritt översatt: Släpp ner mig!)

...det nu? Jag har...

Mamma, klappa!

...en förmåga att tappa...

Mamma, plåster!

...tråden... ;-)





Jag skulle inte ha någonting alls emot att tillbringa åtminstone en halv dag i sängen, ätandes lakrits eller geléfiskar och läsandes något riktigt bra! :-)

Men nu tankar jag kraft med hjälp av kaffe och bullar i stället, och det vet vi ju alla hur effektivt det är *ler*

Ha det bäst!

Idag firar vi!

Idag har vi varit gifta i 15 år, jag och maken! I morse ägnade vi oss åt utbyte av presenter och i kväll har vi barnvakt och ska ägna oss åt det som vi har en förmåga att alltid ägna oss åt på tu man hand, nämligen att äta gott... Tänk om vi visste att vi skulle vara barnlediga och drog till med paintball eller svampplockning..! Men det gör vi inte, vi tänker sitta vid ett dukat bord och tindra med ögonen :-)

När vi gifte oss jobbade maken som väktare. Bröllopsnatten tillbringade vi på Globen Hotel och hans kollegor hade förberett vår svit. Först fick vi kämpa för att ta oss igenom den avspärrningstejp som de hade täckt dörren med, sedan upptäckte vi att de hade lämnat en present - en pökpåse som de kallde det. Den innehöll allehanda prylar som kan tänkas komma till användning när man är nygift, som desinfektionsmedel, gummihandskar och annat smått och gott *fniss*

Jag blev en smula nojig och undrade om de hade gömt en bandspelare någonstans i vår svit..! Tänk om de kunde höra oss! Jag hoppas än idag att så inte var fallet *torkar kallsvett ur pannan*

Jag skulle bara ut i trädgården och sätta igång med planering och plantering och plötsligt hade en vecka passerat. Ingen kvalitetstid med lilla datorn, med andra ord. Bloggen föll i vårdvala och maken och jag har fått oändliga mängder jord under naglarna.
I rabatten som jag har placerat ut växter i samsas soldyrkande plantor med sådana som föredrar skugga... Inte helt smart, jag vet. Men just de här blommorna är förhoppningsvis rebeller som går sin egen väg och växer oavsett var de står ;-)

Mannen i mitt liv har kånkat på stora stenar och håller som bäst på att trolla fram en asiatiskinfluerad hörna på tomten...

...och stenarna ramar in den så fint!

Skylten som jag visade i mitt förra inlägg var det många som föll för. Om jag inte minns fel köpte jag den på Everflo i Gävle. Om ni har vägarna förbi där, så... *ler*

Kram på er!

Karin

Senaste, bästa och sämsta

Beach 2008 närmar sig. Härom dagen spanade jag in mig själv i vår helfigursspegel och kunde konstatera att magen är lika skrynklig av bristningar och låren lika gropiga som vanligt. Men något nytt hade hänt..! Jag börjar liksom bli så sladdrig, det är som om huden har ledsnat på att hålla ihop min stackars kropp. Fortsätter det så här kommer det att låta flapp-flapp-flapp när jag kommer gående!

Vad gör man åt saken? Måste jag börja träna? Det är ju jobbigt..! Jag intalar mig hellre att flapp-flapp-flapp är charmigt ;-)


Ser ni att jag har fått upp gardinlängder i köket? Ena längden skymtar till vänster om skåpet. Det är ett tjockt och ganska styvt tyg som förmodligen passar bäst att klä möbler med, så det faller inte så snyggt. Helt okej är det ändå, ett tag.

Jag har blivit utmanad av Lisas torp att visa senaste, bästa och sämsta inköp. Det senaste jag köpte, bortsett från mat och tvättmedel och sådant, är en tidning som jag bläddrade i när vi åkte hem från mässan i söndags...

Att komma på vad som är bäst var jättesvårt, men den möbel som vi verkligen har utnyttjat och trivts med är vår slitna gamla Tomelilla-soffa i allrummet. Innan vi köpte den brukade jag gnälla på maken när han somnade i vår dåvarande soffa på kvällarna. I vår Tomelilla sussar vi båda sött, den är så skön! När den ger upp och hamnar på tippen vet jag inte hur vi ska lyckas hitta en värdig ersättare.

Snygg men en riktig besvikelse är köksapparaten från Kenwood. Jag bakar mycket och tänkte slippa stå i evigheter med min "handjagare" för att få ihop stora degar. Synd bara att den inte funkar som det är tänkt; degen fastnar i degkroken och klättar uppåt och att blanda en smet går inte heller eftersom allt mjöl sätter sig på kanterna. Stilige Mr Kenwood kommer att förpassas ut ur köket inom kort. Måste bara komma över min lilla förälskelse som uppstod vid första ögonkastet ;-)

Nu utmanar jag tre andra bloggare att visa upp sina senaste, bästa och sämsta inköp och sedan i sin tur utmana tre nya personer:

Stämningsfullt

Mitt liv - mina drömmar

Drömmar om Gotland

Jag räknar iskallt med att utmaningen sprider sig vidare till samtliga bloggar som jag brukar besöka så att jag får se vad ni shoppat och vad ni är nöjda och missnöjda med ;-)

Kram!

Karin

Två packåsnor på mässa

Igår besökte maken och jag trädgårdsmässan i Älvsjö och kånkade hem både det ena och det andra. Lavendelträdet har maken visat i sin blogg, men jag tänkte visa en del annat som vi lade beslag på. Jag börjar emellertid med de fuskblommor som jag hittade på Indiska i Kista centrum. Hela denna bukett för en hundring, rätt och slätt!

De är stora, vita och helt i min smak.

Jag hade sagt till maken att jag absolut måste se vad butiken Årstiden visade på mässan, men gissa vad - vi såg nog allt, utom Årstiden..! Däremot förälskade jag mig i det här växthuset...

...och den här fågelburen från Madam Stoltz. Den har inget hem än, så den stod i soffan när jag tog bilden :-)

En del böcker och tidningar blev det naturligtvis också.

Ett fint solur följde med hem och står i vårt trapphus i väntan på att flyttas ut i trädgården.

Pelargoner är nytt för mig och jag kan i stort sett ingenting om dem. När jag skulle köpa de små plantorna som nu står i vårt växthus, såg jag hur alla andra spekulanter granskade blommorna med kritiska ögon. Jag bestämde mig för att inte visa hur fullständigt okunnig jag är, så jag vände och vred på varenda liten växt och försökte se klok ut. Kanske valde jag de sämsta pelargonerna, det måste ha sett rätt komiskt ut *ler*




Här ska basilikan frodas, har vi tänkt. Då kommer blomsterlådan inte att stå på golvet ;-)

Det blev också pynt till trädgården och en massa rötter som ska grävas ner och växa upp till löjtnantshjärtan och stockrosor. Inte visste jag att stockrosor inte funkar i zon IV! Man lär så länge man lever, hi hi.

Roligast var att träffa Maria som har bloggen Drömmar om Gotland, hennes man och deras ursöta lilla dotter. Dottern knockade oss med sitt charmiga, nästan tandlösa leende! Och jag som hade slutat längta efter bebis..! Maria är genomtrevlig - man kan till och med tappa sin kaffekopp så att det stänker på henne utan att hon blir grinig ;-) Jag gjorde just det, tappade koppen som jag höll i, bara så där. Maken är van och höjde inte ens på ögonbrynen...

Jag vet att många tänker på Engla idag. Det är okej om jag framstår som primitiv och ociviliserad, men i mina ögon har förövaren förbrukat sin rätt att existera. Inget straff kan vara hårt nog för den som skadar ett barn.

Ta hand om er!

Karin

Nedräkningen har börjat :-)

Om bara tolv dagar har jag och maken varit gifta i 15 år..! Det är med andra ord dags för kristallbröllop och det är inte dumt alls. När vi gifte oss slog min bror vad om att jag och maken skulle hålla ihop i högst fem år och insatsen var 5000 kronor... Han vill inte riktigt kännas vid det vadet idag, men så var han å andra sidan bara 16 år när jag gifte mig *ler*

En gång, när jag var nygift och knappt kunde föreställa mig att det gick att fira tvåsiffriga bröllopsdagar, såg jag ett debattprogram på teve. De pratade om just skilsmässor och frågade en kvinna i publiken om hemligheten bakom ett varaktigt äktenskap. Hon hade varit gift i elva år och vet ni vad hon svarade? Jo, att man liksom ger upp till slut och gillar läget! :-O

Fullt så illa är det inte ;-) Man gillar läget, men man ger ju inte upp - tvärtom!

Jag bjuder på några bilder från vardagsrummet idag...

...där väggarna är beige och vi har en hel del som hittills sluppit undan målarpenseln...

...även om tegelvalvet in i vardagsrummet inte längre är brunt.

Några bilder från köket slinker med också. Här finns ju min favorit, nämligen hyllan som maken snickrade till mig. Han lottar ut en mindre variant i sin blogg, visst har ni sett det? Den är en pärla och jag vill vinna den själv - men får inte delta i utlottningen *fnyser*

Vår gammelkatt Loke avlivades igår. Det är otroligt vad man fäster sig vid sina djur. Han föddes hemma hos oss och skulle ha blivit 15 år i år. Men nu är det nog med sorg för ett tag. Vi har fått så det räcker, jag lovar!

Ha en riktigt bra helg! Ses vi på trädgårdsmässan i morgon, tro?

Kram, Karin

Med snigelfart...

Solen tittade fram och plötsligt hade jag energi att göra massor. Framför allt trädgården ska komma i ordning, är det ju tänkt. Men maken och jag är mästare på att jobba i snigelfart, både utom- och inomhus. Det är inte bara trädgården som ska fixas utan dessutom båda badrummen, även om vårt gröna 70-talsbadrum känns galet akut.

På Indiska hittade vi ett skåp som ska stå i badrummet så småningom, med ett handfat på. Tills vidare står det i vardagsrummet, där allt möjligt förvaras, bland annat en säng :-)

Snirkligt är fint, virrvarr och krusidull är två ord som tilltalar undertecknad *ler* Tänk att få damma de här skåpdörrarna... Hmmm.

I vardagsrummet finns också ett runt bord som behöver ett par lager färg, men det sparar jag till senare...

...under tiden står det rätt bra under väggskåpet.

Visst är det kul med före- och efterbilder? Våra foton, tagna innan digitalkamerans era, ligger undastoppade bakom allsköns bråte på vinden. Maken hittade dock en av kartongerna och i denna kartong hittade jag en bild på köket, som det såg ut när vi flyttade in här. Vi har en scanner, men eftersom jag inte förstår mig på hur den funkar (trots makens alla försök att lära mig), fotade jag av bilden så kvaliteten är inte den bästa. Jag tror att det framgår rätt tydligt ändå hur vansinnigt fult det var. På bilden syns jag med stor bebismage, gosande med en katt.

Och så här ser köket ut idag:

Jag återanvände bilder som visats i ett tidigare inlägg; det sägs ju att återvinning är bra ;-)

Må så gott!

Kram, Karin

Utmärkelse och tjusiga småkryp

Ser ni hur jag sitter här och smilar brett? Nej, det gör ni förstås inte. Men ni kan väl föreställa er det? Jag har fått en utmärkelse av de tre godingarna Linda, Ulla-Britt och Annica och är superglad för det! Tusen tack! Utmärkelsen studsar direkt tillbaka till er och till alla andra som finns i min länklista. Jag är för velig för att kunna välja ut bara några få, det är så många jag vill ge den till!


Kolla in det nya lilla växthuset i köksfönstret..! Tjusigt, va? Det hittade vi på Indiska i Gävle och nu har det vita växthuset fått lov att maka på sig.

Här ska basilika och oregano växa så att det knakar, är det tänkt...

...eller så låter jag växthuset vara som det är, för det är en prydnad även när det är tomt, tycker jag.

Apropå växthus (och första april), vad sägs om att ta en titt i vårt stora växthus..?

Mmm, jajamensan, här har vi en damm med stora karpar...

...och gott om plats för barnen att busa. Inte för att sonen busar särskilt mycket, han börjar bli för gammal för det :-O Men ett par "älghorn" på lillasyster blev det :-)

Minstingen petar för övrigt inte näsan på bilden, hon kliar sig på kinden! *påpekar*




Det kan också bli ett och annat tecken ovanför andra lillsyrrans huvud ;-)

Passionsblommor är mina absoluta favoriter! De ser overkliga och konstgjorda ut, visst gör de?

Det slog mig att jag verkligen är medelålders nu när jag tycker att det är roligt att fotografera blommor...

Naturligtvis är inte bilderna tagna i vårt växthus, det har ni smartingar redan listat ut. Vårt växthus existerar endast på planeringsstadiet än så länge. Vi besökte Fjärilshuset i lördags och förutom barn och blommor fotade jag fjärilar som åt bruna bananer och apelsinbitar...

...satt och var snygga på diverse blad...

...och hade fascinerande, självlysande blå vingar!

Jag blir så glad för de kommentarer jag får, men har varit dålig på att svara. No hard feelings, okej? Tiden vid datorn har varit knapp. Alldeles, alldeles snart är jag uppe i 50000 besökare..! Vad hittar jag på då? En utlottning? Ett brett smil? Den som lever får se!

Kram!

Karin