Åtta saker...

Vi har länge pratat om att installera en kamin i vardagsrummet, men när pelletsbrännaren gjorde sitt intåg i vår tillvaro var det inte lika isande kallt inomhus längre och planerna rann ut i sanden. I stället har vi en "fuskis" att värma oss med. Den öppna spisen kräver ingen skorsten, bara spisbränsle, och kan flyttas runt efter behag. Önskas mys och värme i badrummet? Inga problem, ordna lite mer utrymme bara så kånkar vi dit brasan :-)
Annica utmanade mig att lista åtta favvisar av olika slag, så idag bjuder jag på en smula värdelöst vetande!

Åtta favoritteveprogram:
Hem till Gården *rodnar*
Medium.
Lost.
Doc Martin.
2 ½ män.
Morden i Midsomer.
Ivanhoe (snart är det dags igen!)
Du är vad du äter (jag är en gravad lax, med andra ord)
Åtta favoritrestauranger:
Med tre barn och boende på landet händer det sorgligt sällan att vi kommer iväg till riktigt bra restauranger, så det blir bara fem...
Indian Kitchen i Uppsala.
Pelikan på söder i Stockholm. Deras rimmade lax är to die for!
Den kinesiska restaurangen i Fagersta. Vad den heter? Minns inte! Kommer ihåg hur gott det var, dock...
Woki Woki i Gallerian Nian i Gävle. Ljuvlig snabbmat!
Giraffe i London. Högljutt men makalös service och mycket barnvänligt (åtminstone om de har öronproppar).Åtta saker jag ser fram emot:
Nyårsafton..!
Att den feta julmaten tar slut eller slängs så att kläderna upphör att strama :-)
Att sopbilen kommer. Allvarligt talat, vår soptunna brister snart.
Skaffa vovve, kanske..?
Att ta med oss barnen ner till Tyskland i vår, om det blir av.
Att få se Skottland i sommar, om det blir av.
Något hemligt, som jag inte avslöjar här, hi hi!
Sist men inte minst, att bli klar med den här utmaningen! ;-)

Åtta saker på min önskelista:
Well, julen är avklarad och just nu önskar jag mig inget annat än att barnen får ett riktigt bra, nytt år. Sonen vann föreningsmästerskapet i skytte med bara en poäng till rekordet; jag håller tummarna för att det blir guldmedalj även 2009. Samma tumgrepp håller jag för dottern som cyklar. Visst kan nästa år bli hur bra som helst?

Utmaningen skickar jag vidare till alla som vill anta den!

Kram!

Karin

Stora slapparedagen

Årets mysigaste dag är över för i år, men juldagen är inte dum den heller! Stora Slapparedagen är som gjord för att spela spel och att utföra allt i slow motion :-) I kväll får vi trevligt besök, men fram tills dess gör vi inte mer än vi måste.
Enda gången jag glömmer att vara slö är när min gamla kamera trilskas och gör bilderna antingen suddiga eller sneda. Jag blir så aaarg..! Dörrar blir välvda och hur intressant det än är, är det inte den effekten jag är ute efter. Gissa vem som tänker leta kamera på mellandagsrean? Mm, just det. Ut med den gamla, in med den nya! Inga fler välvda dörrar!
I trapphuset står skrivbordet och väntar på att användas igen. Det har inte blivit mycket av dem varan inför jul.


Jag väntar ett tag till med utmaningarna och hoppas att det är okej! Nu ska jag i sakta mak släntra ut till vardagsrummet och slå mig ner i en soffa och bara må gott i någon timme eller två... Men innan jag gör det passar jag på att gratta lillebror och hans tjej som har gift sig i Thailand! Grattis!
.
Må så gott!
.
Karin

Lugn, smart och lat :-)

Jag fäster blicken i barnen för att inte missa minsta lilla ögonblick men i stället missar jag bloggandet :-) Nu när jag väl sitter vid datorn är batterierna i tangentbordet på god väg att dra sin sista suck, så mellan varje bokstav måste jag vänta någon sekund och sedan hamra med pekingret för att något ska hända. En lösning är att byta batterier, en annan att göra ett yttepyttelitet inlägg och överlåta bytet till maken *smart*

.

*och lat* ;-)

Mindre än en vecka kvar till efterlängtade julafton och här råder ett fullständigt lugn..! Julklapparna inhandlades (eller tillverkades av tomten, beroende på vem jag vänder mig till) för länge sedan, julmaten är på plats, så väldigt mycket städning återstår inte, julmarknader har betats av och vi har frossat julbord (tack för trevligt sällskap, P och B - men vi väntar fortfarande på att ni ska dra igång en blogg *flinar*)... Det är nästan så att jag börjar undra om jag har missat något. Det lär visa sig :-)
.
Jag har fått ett par utmaningar, men dem sparar jag tills batterier har bytts!
.
Ha det så bra!
.
Karin

Trevlig helg!

Nyss hemkommen från Gävle där sonen och jag har handlat julkappar vill jag bara passa på att önska alla en trevlig helg! För oss bär det av söderut igen till ännu en julmarknad. Vad ska ni hitta på? Åka pulka? Hi hi, här har vi snö..!

Igår gick tioåriga dottern på Nobelmiddag med skolan. Hon pysslade med sitt hår, sina smycken och sin klänning en lång stund och det slog mig, som så många gånger tidigare, hur fort tiden går. Än så länge är hon bara barnet, men blinkar jag hinner hon ta klivet in i vuxenvärlden. Mitt nyårslöfte får nog lov att bli att hålla ögonen öppna, alltid!
Ha det bäst!

.

Karin

Små paket dimper ned

Någon som tar julpysslandet med ro är Hugo, vår ragdoll. Tycker han att vi ger honom för lite uppmärksamhet hoppar han upp på skänken och sätter sig där det är som ljusast, så att han syns riktigt ordentligt...
...och visst är han svår att inte lägga märke till?

Redan den fjärde idag och bara 20 dagar kvar till julafton. I år är jag riktigt cool, ingen hysteri har märkts av än :-)

Jag hade turen (eller snarare skickligheten, om jag får säga det själv *ler*) att vinna en tävling hos genomtrevliga Alegni in office! Igår damp vinsten ned i brevlådan, tjusiga julservetter och en jättefin kökshandduk med texten "Home Sweet Home". Tusen tack!

Samma dag kom en present från en hemlig vän i swapen Vita Gåvor. Den här gången fick jag fyra pyttesmå tomtar, hur söta som helst, och doftljus som verkligen föll mig i smaken. Bra val, vem du än är, jag är helnöjd!

.

Må så gott!

.

Karin

Här var det vitt!

Vad gör man när man inte bloggar? Jo, man har strömavbrott, vajsing med Internet så att maken måste ringa och skälla på Telia varje kvart, man skriver listor på allt som ska göras och köpas och bakas och man går på julmarknad!
.
I lördags besökte vi Skansens julmarknad och visst var det mysigt, men barnen uppskattade Gröna Lund så mycket mer... Själv har jag verkligen vant mig vid lunket på landet och har ibland lite svårt att förstå hur jag orkade med tempot i Hufvudstaden! Det är ju trots allt inte så länge sedan vi bodde där.
.
Bäst på Skansen i lördags var att Therese Wikström var där! Hon har konditoriet En liten smula i Norrtälje och har gett ut böckerna Njut en liten smula och Tillfällen att njuta en liten smula. Jag har suktat efter böckerna ett bra tag och nu slog jag till och köpte dem - och fick dem signerade på köpet! :-)

Någon dag innan första advent samarbetade kameran och det blev några bilder på köket. Snart smyger sig en hel del rött in...

...men än så länge är det vitt.

Riktigt vitt var det också utanför huset när snön vräkte ner. Lappland var min första tanke när jag tittade ut genom fönstret på morgnarna ;-)
När vi var nyinflyttade i Tierp såg vi något program på teve där de berättade att det statistiskt brukar vara mer snö här, i norduppland, än i Lappland..! :-O

.

Kram på er!

.

Karin

.

Tillägg: Therese Wikström heter inte längre Wikström i efternamn, utan Baalack!

Snurrigt värre!

Så var den efterlängtade och mysiga julen över och en envis förkylning med feber och hosta har satt sina klor i mig och maken. Jag har aldrig varit så här snurrig och skakig när jag skrivit ett inlägg förut, så det kan ju bli intressant ;-)
Jag vet inte hur det ser ut hemma hos er, men här tycks tvättberget kunna föröka sig själv. Varje gång jag tittar bort verkar mängden tvätt fördubblas. Under julen stod tvättmaskinen stilla och oanvänd - även den måste ju få ha julledigt - och nu snörvlar och hostar jag i stället för att tvätta... Vilket lyxproblem! Jag menar, i ett annat liv eller i en annan del av världen hade jag kanske inte haft något att tvätta, eller hade tvingats tvätta för hand.
Naturligtvis ska julklapparna få vara med på bild också! Jag glömde en parfym och lite annat smått och gott och den nya kameran är inte med för den höll jag ju i när jag tog bilden :-)

Här står en tomte och håller i den fina struten från gulliga Marie, Vita Ranunkler, som jag gnällde mig till efter att jag dragit en nitlott i hennes tävling där en likadan strut lottades ut. Maken blev uppenbarligen inspirerad och gjorde en egen strut och även den ville tomten hålla i.

Vet ni vad jag längtar efter nu, bortsett från att bli någorlunda klar i huvudet igen? Jag längtar efter frukt och grönsaker, hela tiden! Hela året längtar jag så att det värker efter julen och julmaten, men efter bara några dagar med julmat står saltet och det animaliska fettet mig upp i halsen. Inte konstigt att var och varannat nyårslöfte handlar om att träna och att äta rätt *ler*

Gissa om jag har massor av bloggar att ta igen nu efter att ha varit frånvarande så länge! Roligt!

God jul!

Nu ska det knäckas nötter, ätas julmat, öppnas julklappar, lyssnas på julmusik, ses på Kalle Anka, ätas godis, frossas i smarriga efterrätter, tändas ljus, drickas julmust, klappas på stinna magar, pussas trots att mistel saknas, läsas böcker, ses på mysiga filmer, spelas spel och allt annat som hör julen till!
Ha en riktigt god jul!

Kram, Karin

Lilla julafton

Idag firade vi lilla julafton med barnens mormor, hennes man och mina småsyrror. Syrrorna är inte små, de är 18 och 20 år gamla, men de är betydligt yngre än jag. Småpluttar ;-)

Fast nu har två av mina yngre syskon körkort och 18-åringen ska sätta igång med övningskörningen på allvar... hmm... I det sammanhanget är det nog jag som är lillplutten... *rodnar*
Vår vita skänk får tjänstgöra som godisbord under julen och det blir rätt plottrigt... Det är okej med plotter, det är ju JUL!
Tanken är att alla som passerar skänken ska kunna norpa en godbit eller två, men med magarna stinna av julmat lämnades snasket orört. Det kommer att hamna i min mage, det brukar bli så.
På Jysk hittade jag de två ljusstakarna som, enligt nämnda affär, är gjorda i fattigmanssilver. Jag har ingen aning om det verkligen stämmer, men oavsett vilket har de flyttat hem till oss nu och kommer säkert, som alla andra föremål, att flyttas runt, runt, från rum till rum...
Ljusstakarna från Berlin deltar så klart i julfirandet!
Nämen - upps! Här är ju frun i huset ;-) Nu är jag inte anonym längre! Eller, tja, mina armar är inte längre anonyma.

Har ni testat minicheesecakes? Underbart goda och otroligt lätta att göra. Om inte till jul kanske de passar på nyårsbordet? Jag har frysen full av minicheesecakes som alla gäster kommer att bjudas på i jul och de som inte går åt hamnar i... just det, min mage :-)

Jag minns inte var jag hittade receptet men enkelt är det:

Smält 50 gram smör och blanda med 7 smulade digestivekex. Fördela kaksmulorna i cirka 10 bullformar och tryck ihop till en botten. Det går lätt om man placerar bullformarna i en muffinsplåt, då håller de formen.

Häll ½ dl vispgrädde i en kastrull och hetta upp. Ta kastrullen av värmen och lägg i 100 gram vit choklad i bitar. Rör om tills chokladen har smält och låt svalna.

Vispa 2,5 dl vispgrädde och blanda med chokladgrädden. Fördela detta i bullformarna och ställ in i frysen. Ta fram dina frysta minicheesecake strax innan servering och sikta lite kakao över dem.

Lycka till!

Målning och pepparkaksbak

Det blir lite schizofrent med makens bloggande vid sidan om mitt! För ett par dagar sedan fick vi hem en brun skänk och en bild av hur den såg ut då finns på makens blogg. Jag hade tänkt mig före- och efterbilder här, men det känns lite galet att visa allt i stereo, så jag nöjer mig med att visa efterbilderna. Målandet är inte klart, men nästan.

Skänken står i gången, eller korridoren, mellan hallen och köket. Det kanske är synd, för man ser den från sidan och den gör sig onekligen bäst framifrån. Tänk om jag kunde säga samma sak om mig själv ;-)
Vi har också bakat pepparkakor - äntligen! Äldsta dottern var trött efter att ha sovit med sin klass i skolan igår natt och vår minsting är sjuk med feber, så det var sonen och jag som fick slita med bakandet. Vi tröttnade ganska snabbt på formarna och gjorde våra egna figurer i stället.
När det var dags för kristyren kom äldsta dottern hoppande, redo att rycka in igen. Det är märkligt vilken dragningskraft socker har på barn!
Sonens monsterpepparkakor tillägnas er för att ni klickat fram en by! Det kryllar av inredningsfantaster i Simpsonville! Faktiskt så många att jag ibland trixat med länken så att ett klick byggt en industri i stället för att skapa en ny gubbe. Arbetslösheten sticker gärna iväg med så många nyanlända invånare och det sista vi vill är att avstå från glassiga inredningsmagasin och auktionsfynd, eller hur?
Innan hon blev sjuk var minstingen med och klädde granen i vardagsrummet. Det är en grön gran och fritt fram att ösa på med färgglada kulor. Det är jag som satt upp belysningen i år - i båda våra julgranar! Först tänkte jag inte avslöja för maken att den 25 meter långa slingan inte räckte till hela granen och att jag därför hade satt upp en extra ljusslinga på de nedersta grenarna. Sedan insåg jag att han dels skulle undra över de två sladdarna till granen, dels att ingen kan undvika att se att de understa lamporna lyser mycket starkare än de övre...

Så kan det gå när man ska bevisa att man kan själv.
Det är bara fem dagar kvar..! Må så gott!

Årets första julklapp!

Vet ni vad maken kom hem med tidigare i kväll? Jo, årets första julklapp! Den låga, orientaliska pallen är helt i min smak. Saken med min man är att han aldrig har lyckats vänta med alla paket till julafton. Varje år vet jag att det blir julklappar i förskott och det har jag ingenting emot! Han vet hur man smeker medhårs och håller sin fru på gott humör... Nu kommer jag att vara glad i flera dagar *ler*

Jag fick också en ny mobiltelefon eftersom jag är mer eller mindre handikappad utan. Min förra vägrar fungera sedan jag tappade den i toaletten. Upps.
Det har varit superkul att läsa kommentarerna om vårt kök, tack så mycket! Kameran var på min sida när köksbilderna togs efter att jag hade tappat den på ett bord. Jag tror att den går igång på en ganska omild behandling, eller vad tror ni?

Min ödmjuka önskelista

"Käre Tomten!

Du vet att jag är en enkel och anspråkslös kvinna. Därför är min önskelista kort i år. Jag önskar mig bara...

...en ny uppsättning smaklökar till min man så att jag kan säga ord som lax och sushi utan att han blir grön i ansiktet.

...färre gropar på rumpa och lår. En uppsättning Barbie-ben vore inte fel. I min storlek, vill säga.

...fri utdelning av lakritsfudge i samtliga livsmedelsbutiker varje lördag. Och onsdag. Kanske måndag också.

...förmågan att inte öka i vikt oavsett hur mycket av ovanstående läckerheter jag äter.

...fred på jorden.

...ett självstädande hus. Jag vill att dammsugaren ska vara en ytlig bekant som jag eventuellt utbyter artighetsfraser med någon gång per år, inte min bästa vän som jag tvingas umgås med i stort sett dagligen.

...att min man klär sig i en lång, katolsk prästkappa närhelst jag så önskar. Alla har vi våra svagheter och nu har jag avslöjat min. Skulle det mot förmodan råda brist på prästkappor kan jag möjligen acceptera en vid, svepande mantel. Tills vidare.


Vi har rent av klätt första granen idag, Tomten! Den är kitchigt vit och närmast stammen består grenarna av nakna metallvajrar. Me like! Du hittar den i allrummet på övervåningen när du kommer hit den 24:e. Om inte katterna har hunnit trasa sönder den fullständigt vid det laget.

Glöm nu inte bort mig när du far runt på julklappsutdelningen i år!

Hälsningar Karin i Villa Grå"

Till er som hittar hit och läser min blogg vill jag säga trevlig helg!

Tomten, var är du?

En gång i tiden var det en lätt match att bygga upp ett julklappsberg varje år. Det är bara jul en gång om året och då vill jag skämma bort barnen ordentligt. Klappöppningen brukar vara en härligt seg och utdragen historia som tycks vara i en evighet. Mitt mål har verkligen varit att uppfylla barnens önskningar på denna magiska vinterdag, kosta vad det kosta vill!

Men nu - jisses! Önskelistorna har visserligen krympt på längden men de önskade föremålen ligger inte alls i samma prisklass som forna dagars åtråvärda leksaker. Sonen vill ha ett Nintendo Wii, en egen värstingdator och en ny mp3-mobil, utöver alla xbox 360-spel som inte är billiga alls. Jag borde ha planterat ett pengaträd i trädgården för då skulle jag ha kunnat skörda dess frukter nu, lagom till jul. Men äldsta dottern önskar sig något som inget pengaträd i världen kan vara till hjälp med...

Hon är nio år och har frivilligt valt att hålla fast vid tron att tomten finns. I år verkar hon emellertid grubbla över hans existens för på hennes önskelista står:

*Tomten ska komma

*Jag får träffa en tomtenisse

Hmmmm...

Jag har förresten kommit på varför jag blev så trevligt bemött igår när jag handlade själv. Det kan bara bero på en sak, nämligen att de blev nervösa när jag kom gående med mitt fläckiga hår och skumma snedbena. "Ojdå, en stackars barnlös kvinna med giraffmönstrat hår, henne måste vi vara snälla mot", tänkte de förmodligen och så blev jag helt förundrad över det trevliga bemötandet överallt, tihi! För det kan väl ändå inte vara så att mammor behandlas sämre, som om de vore mer eller mindre osynliga? Det vill jag inte tro.

Bilderna är tagna i yngsta dotterns rum. Hon önskar sig ingenting, såvitt vi vet. Varför hon inte gör det ska jag berätta en annan gång.

Ta hand om er,
Karin