Örongodis

Hugo i lillhusses famn

Tack för gratulationerna efter förra inlägget! Det känns fortfarande som att jag busåker när jag tar bilen utan att ha vare sig man eller körlärare med mig i passagerarsätet! Barnen är snälla och följer med när jag ska någonstans, de har nämligen inget förtroende för mitt tämligen obefintliga lokalsinne :-) Nu är jag på jakt efter en egen bil och det borde inte vara så svårt att hitta någon som uppfyller mina modesta krav:

* Den ska vara liten men rymlig.
* Den ska klara sig utmärkt i krocktester. Helst ska den kunna bli påkörd av tåget och störta ner i en djup ravin utan att få minsta buckla.
* Om jag har en dålig dag och glömmer trafikreglerna ska den kunna tänka åt mig och styra upp det hela.
* Den ska vara luft- eller vattendriven.
* Den ska vara gratis.

Får ni nys om en sådan bil som längtar efter ett ägarbyte så hör av er! *ler*

För inte så länge sedan var trapphuset hemvist åt bortslitna elkablar och allehanda bråte. Nu är det ordning och reda. Det här lilla utrymmet har bytt skepnad gång på gång, som allt annat, men nu tror jag att jag är nöjd. Mitt skrivbord stannar här.
Om jag inte minns fel kommer det lilla blombordet från Madam Stoltz och är en favorit.
Igår fastnade jag tillsammans med maken framför Eurosport som sände från cykeltävlingen Paris-Roubaix. 26 mil över kullersten och lera på racercyklar är vansinne..! För att ta sig igenom ett sådant lopp måste man ha upphört att vara mänsklig. Själv drog jag på mig mina inte så smickrande cykelkläder och kämpade mig fram i hela 8 kilometer. Sedan trodde jag att livet skulle passera revy och valde att kliva av... Fullt mänsklig ett tag till, med andra ord :-)

Så mycket enklare då att åka bil! Jag tror att jag följer Susannes råd och fäller upp backspegeln en aning så att ingen ser hur jag sitter och sjunger. Fast hur mycket sång blir det när man väljer att lyssna på det här? Höj volymen och ge den en halv minut så blir det örongodis sedan!

Kram!

.

Karin

Åtta saker...

Vi har länge pratat om att installera en kamin i vardagsrummet, men när pelletsbrännaren gjorde sitt intåg i vår tillvaro var det inte lika isande kallt inomhus längre och planerna rann ut i sanden. I stället har vi en "fuskis" att värma oss med. Den öppna spisen kräver ingen skorsten, bara spisbränsle, och kan flyttas runt efter behag. Önskas mys och värme i badrummet? Inga problem, ordna lite mer utrymme bara så kånkar vi dit brasan :-)
Annica utmanade mig att lista åtta favvisar av olika slag, så idag bjuder jag på en smula värdelöst vetande!

Åtta favoritteveprogram:
Hem till Gården *rodnar*
Medium.
Lost.
Doc Martin.
2 ½ män.
Morden i Midsomer.
Ivanhoe (snart är det dags igen!)
Du är vad du äter (jag är en gravad lax, med andra ord)
Åtta favoritrestauranger:
Med tre barn och boende på landet händer det sorgligt sällan att vi kommer iväg till riktigt bra restauranger, så det blir bara fem...
Indian Kitchen i Uppsala.
Pelikan på söder i Stockholm. Deras rimmade lax är to die for!
Den kinesiska restaurangen i Fagersta. Vad den heter? Minns inte! Kommer ihåg hur gott det var, dock...
Woki Woki i Gallerian Nian i Gävle. Ljuvlig snabbmat!
Giraffe i London. Högljutt men makalös service och mycket barnvänligt (åtminstone om de har öronproppar).Åtta saker jag ser fram emot:
Nyårsafton..!
Att den feta julmaten tar slut eller slängs så att kläderna upphör att strama :-)
Att sopbilen kommer. Allvarligt talat, vår soptunna brister snart.
Skaffa vovve, kanske..?
Att ta med oss barnen ner till Tyskland i vår, om det blir av.
Att få se Skottland i sommar, om det blir av.
Något hemligt, som jag inte avslöjar här, hi hi!
Sist men inte minst, att bli klar med den här utmaningen! ;-)

Åtta saker på min önskelista:
Well, julen är avklarad och just nu önskar jag mig inget annat än att barnen får ett riktigt bra, nytt år. Sonen vann föreningsmästerskapet i skytte med bara en poäng till rekordet; jag håller tummarna för att det blir guldmedalj även 2009. Samma tumgrepp håller jag för dottern som cyklar. Visst kan nästa år bli hur bra som helst?

Utmaningen skickar jag vidare till alla som vill anta den!

Kram!

Karin

Små paket dimper ned

Någon som tar julpysslandet med ro är Hugo, vår ragdoll. Tycker han att vi ger honom för lite uppmärksamhet hoppar han upp på skänken och sätter sig där det är som ljusast, så att han syns riktigt ordentligt...
...och visst är han svår att inte lägga märke till?

Redan den fjärde idag och bara 20 dagar kvar till julafton. I år är jag riktigt cool, ingen hysteri har märkts av än :-)

Jag hade turen (eller snarare skickligheten, om jag får säga det själv *ler*) att vinna en tävling hos genomtrevliga Alegni in office! Igår damp vinsten ned i brevlådan, tjusiga julservetter och en jättefin kökshandduk med texten "Home Sweet Home". Tusen tack!

Samma dag kom en present från en hemlig vän i swapen Vita Gåvor. Den här gången fick jag fyra pyttesmå tomtar, hur söta som helst, och doftljus som verkligen föll mig i smaken. Bra val, vem du än är, jag är helnöjd!

.

Må så gott!

.

Karin

Semestersus

Visst händer det att jag förstrött torkar dammet från köksbänkarna...

...och att jag är en smula vaknare än Hugo, åtminstone mellan varven...

...men på det stora hela känns det som om jag har lika mycket sommarlov som barnen :-) Vårt uthus har byggts om och nu ska där målas och piffas och bli butik. Undrar ni vad ni ska göra i sommar? Komma hit, så klart! Den som tycker att Tierp ligger vid världens ände kommer att kunna besöka nätbutiken som skulle ha varit igång vid det här laget, men som sagt - det är mycket sommarlov nu *ler*

Här ser ni min välkomna gåva som jag fick genom swapen Vita Gåvor. Jag blev helnöjd, tack Karoleen!

Vet ni vad vi har gjort? Skaffat husvagn..! Min inre lista över fördomar mot husvagnsägare är tre kilometer lång, men det är onekligen ganska mysigt att ha sin lilla stuga på hjul med sig. Visserligen sover jag ruskigt dåligt i den och jag ser onekligen ganska härjad ut efter några dagar på en camping, men livet känns så enkelt när man har sitt begränsade utrymme med det begränsade antalet prylar att ta hand om och hålla ordning på. I helgen som var slog vi läger inte långt från Fagersta.

Me like Fagersta! Det är ingen vidare vacker ort, åtminstone inte när man kör igenom med bil, men där finns en hembygdsgård som verkligen är värd ett besök och en öppen trädgård med butik som gav mersmak. Lövparkens Trädgård har en hemsida som du hittar här!

Jag hade tagit med mig gamla kameran som ger ljusa med suddiga bilder, så det här är den enda bilden inifrån butiken som dög. Den som vill se mer måste alltså bege sig till Fagersta bums!

En finfin utmärkelse har jag fått av bloggerskorna fröken M, Snäckornas Sjö, och Hanna i Det stora grå huset. Tackar! Med semestersus i huvudet lyckas jag inte välja ut en handfull värdiga mottagare av awarden, så jag delar generöst med mig av den till alla godingar i min länklista!

Ha det bra!

Karin

Frysen full!

Det har skördats rabarber här, och bara igår fick jag in nästan sju kilo i frysen..! Gissa om det ska ätas rabarberpaj, rabarberkompott, rabarberkräm, rabarberomelett och inte minst rabarberkaka i Villa Grå framöver ;-)

Alltid när vi vistas i köket håller sig Hugo tätt intill våra ben, så att vi snubblar över honom så fort vi rör oss. Han tror att allt vi pysslar med på köksbänken innehåller räkor...

...vilket är det bästa han vet.

Det är så grönt ute! När vi började plantera som tokar för några veckor sedan var jag frustrerad över att inte kunna föreställa mig resultatet. Nu, när det är så här frodigt, är det så mycket lättare att föreställa sig hur det kan komma att se ut, så småningom. Åtminstone i tanken *ler*

Kram!

Karin

Nedräkningen har börjat :-)

Om bara tolv dagar har jag och maken varit gifta i 15 år..! Det är med andra ord dags för kristallbröllop och det är inte dumt alls. När vi gifte oss slog min bror vad om att jag och maken skulle hålla ihop i högst fem år och insatsen var 5000 kronor... Han vill inte riktigt kännas vid det vadet idag, men så var han å andra sidan bara 16 år när jag gifte mig *ler*

En gång, när jag var nygift och knappt kunde föreställa mig att det gick att fira tvåsiffriga bröllopsdagar, såg jag ett debattprogram på teve. De pratade om just skilsmässor och frågade en kvinna i publiken om hemligheten bakom ett varaktigt äktenskap. Hon hade varit gift i elva år och vet ni vad hon svarade? Jo, att man liksom ger upp till slut och gillar läget! :-O

Fullt så illa är det inte ;-) Man gillar läget, men man ger ju inte upp - tvärtom!

Jag bjuder på några bilder från vardagsrummet idag...

...där väggarna är beige och vi har en hel del som hittills sluppit undan målarpenseln...

...även om tegelvalvet in i vardagsrummet inte längre är brunt.

Några bilder från köket slinker med också. Här finns ju min favorit, nämligen hyllan som maken snickrade till mig. Han lottar ut en mindre variant i sin blogg, visst har ni sett det? Den är en pärla och jag vill vinna den själv - men får inte delta i utlottningen *fnyser*

Vår gammelkatt Loke avlivades igår. Det är otroligt vad man fäster sig vid sina djur. Han föddes hemma hos oss och skulle ha blivit 15 år i år. Men nu är det nog med sorg för ett tag. Vi har fått så det räcker, jag lovar!

Ha en riktigt bra helg! Ses vi på trädgårdsmässan i morgon, tro?

Kram, Karin

Konsten att tänka positivt :-)

Jag vill gärna klaga på vintern, men nu har jag bestämt mig för att tänka positivt. Jajamensan. Tummen upp, liksom :-)

So what att näsan blir signalröd i kylan, att vi tvingas förbruka ofattbara mängder pellets för att hålla värmen på en acceptabel nivå inomhus eller att det krävs dubbla strumpor för att kunna sova på nätterna?

Att titta ut och se jätteistappar hängande från taket är... charmigt *intalar mig själv*

Ärligt talat, jag vet inte vad som är värst - kall vinter eller svettig högsommar. Visst är det drygt med snö och kyla, men jag säger bara tre ord: Getingar. Spindlar. Småkryp. På vintern kan jag faktiskt gå lugnt i trädgården och slipper rusa skrikande för att det kommer otäcka getingar. Jag kan sitta på trappen och dricka mitt kaffe utan att spindlar kommer krälande. Och jag kan, om jag står ut med köldskador, gå barfota på tomten utan att bli biten av myror. Så det gäller att tänka positivt! Hellre snö än insekter :-)

Men helst av allt vår, försommar och höst. Kan vi inte göra oss av med vintern och högsommaren?

Jag och Linda, med bloggen Vita ljuva tankar, har haft en liten mini-swap. Mitt paket till henne är på väg, men hennes paket har kommit! Jag fick ett fint, vitt och silvrigt halsband som äldsta dottern smusslade undan för eget bruk :-) Japp, hon har bra smak!

Ser ni de fina detaljerna? *gillar* Tusen tack, Linda!

Jag har inga foton på mig eller övriga familjemedlemmar som kan visa hur slöa och lata vi var under påskhelgen, så jag låter katterna visa hur vi såg ut. Här ser ni svartvita Lucy mer eller mindre medvetslös av slöhet i sonens knä...

...och Hugo ihopkurad i en soffa. Det var ungefär så här jag tillbringade helgen.

Efter en hel del lockande tittade Hugo upp i ett par sekunder, innan han återvände in i sin behagliga dvala. Jag är lite avis *ler*

Apropå makens rara och smickrande ord om mig i sin blogg vill jag bara säga att han faktiskt har en rätt knepig smak. Jag som har sett några av hans ex vet vad jag talar om *fniss*

Kram på er!

Karin

Är jag en städnörd, tro?

Jag älskar städning! I teorin, alltså. Något av det bästa jag vet är att lusläsa präktiga texter om hur ett hem bör organiseras och om hur man håller det skinande rent på bästa sätt.


När inspirationen i form av böcker inte räcker till finns massor av roliga, amerikanska sajter. En av dem är Organized Home. Kvinnan bakom nämnda sajt heter Cynthia Townley Ewer och hon har skrivit boken House Works:

House Works är en glättig, pastellig bok som visar softade bilder på lyckliga kvinnor som ler brett när de tvättar, viker lakan enligt bokens instruktioner och tar hand om städningen. Min tanke är att även jag ska flina lyckligt när jag väl uppnått samma visdom som de uppenbarligen har :-)

Det är inte dumt alls att i tanken ha städschemat klart och att alltid ha ett glänsande hem i perfekt ordning... Drömma går ju!

I hopp om att uppnå den drömmen har jag haft otaliga städscheman, lagt små lappar i burkar där jag dragit dagens "måste" och listor i all oändlighet. Gör man inga listor själv finns sådana att hämta på nätet. Vad sägs om städningens periodiska system, till exempel? Det hittar du här!

Kruxet är att jag aldrig nöjer mig med att städa. Vi bor i ett stort och svårstädat hus där decenniers målande har lämnat skrovliga ytor på lister och dörrfoder, där det finns gott om vinklar och vrår och där vår ständigt pågående renovering bidrar till röran och dammet. För att hålla jämna steg med röran gäller det att vara rationell och smart och bara ta itu med eländet. Men jag lyckas inte! När jag städar blir jag aldrig klar, för jag bara måste flytta runt prylar och möbler. Eller som igår, när jag gick lös på en hallvägg för att se om det gick att göra något roligt med det som fanns under. Så här såg en av väggarna i hallen ut efter att maken hade ryckt in och tagit över mitt rivande...

...och under tiden stod källardörrens foder i andra änden av rummet och väntade på att sättas på plats igen. De står där fortfarande. De framtagna brädorna har målats en gång och det lär ta flera dagar innan målningen är klar.

En vacker dag råder ordning och reda och då ska jag sträcka ut mig på soffan och bara vara, som Pelle. Pelle läser inga böcker om städning, han bara fäller en massa päls - och bidrar på så sätt till våra dammråttor...

Sonen blev glad åt gratulationerna efter skyttetävlingen! Det lutar åt att han visserligen besöker frisören, men att det bara blir en finputsning :-)

Kram på er!

Lördag i Villa Grå

Idag är det lördag och dags för lakritsfudge som jag inte kan sluta tjata om...

...det är dessutom annandag alla hjärtans dag *fniss*...

...maken gav mig ett par hett efterlängtade gummistövlar i torsdags...

...samtidigt som jag fick ett ljuvligt nattlinne av honom. Jag undrar vad han har tänkt sig för outfit egentligen :-)

Någon som är snygg utan stövlar och nattlinnen är vår gammelkatt, Loke. Han föddes hemma hos oss för snart 15 år sedan. Han har tjänat som huvudkudde åt alla våra barn när de varit riktigt små och är verkligen genomgo och kelig. Enda kruxet är att han dreglar som en tok när han spinner och det tycker jag är äckligt..! *ryser*

Ljuslyktorna står eller hänger, som den här, oanvända på dagarna nu när ljuset kommer åter...

...men på kvällarna tänds de och vi sjunker ner i soffan där Loke suttit och dreglat på armstödet.

Må så gott och ha en skön fortsättning på helgen!

Kram, Karin