lördag, november 06, 2010

Att knåda dygnsrytmen rätt

Vad gör man sent en höstkväll när det går upp för en att pluggandet är klart för den här veckan och att man faktiskt har ett liv? Jo, man slänger ihop en deg och låter den kalljäsa över natten. Sedan somnar man med stora planer för familjefrukosten dagen efter, men vaknar efter att frukosten har passerat och bjuder på nybakat till lunch i stället. Det funkar det också!
Brödet jag brukar baka när jag kalljäser deg, är ett dinkelbröd som sväller ut som det behagar under gräddningen. Bara att hålla tummarna för att det inte antar några obscena former. Eller för att det gör det - smaken är som baken... Sugen på att testa? Rör ut 50 g jäst i en halv liter kallt vatten. Blanda ned en matsked honung och lika mycket salt. Arbeta in 12-14 dl dinkelsikt. Självklart kan du byta ut en del av mjölet mot fullkornsdinkel, havre, linfrön eller något annat mumsigt. Smörj en bunke med olja, häll ned den lösa degen, täck med plastfolie och låt jäsa i kylskåpet över natten. Morgonen efter knådar du ihop degen, formar den till två mindre eller en avlång limpa och låter jäsa i rumstemperatur i 30 minuter. Sedan är det skjuts in i ugnen, 250 grader i 20 minuter. Stäng sedan av ugnen och låt brödet vara kvar i en kvart till. Gott!

Inte alltfär långt från oss bor tillverkaren av den fina tavlan med taggtrådshjärtan. Visst är den fin? Den tronar på fuskspisen i vardagsrummet och är en favorit!
Ha en trevlig helg! Själv ska jag försöka vända på dygnet så att jag är vaken nästa vecka när det är dags för campus och ny kurs igen. Jag sätter hoppet till rosenrotkapslar, galna mängder kaffe och degknådande. Wish me luck! :-)

tisdag, november 02, 2010

Flitens lampa lyser... svagt, i alla fall.

Tusen tack för kommentarerna efter förra inlägget. Det känns himla gott att vara ihågkommen efter en så lång frånvaro!

Här hägrar hemtentan fortfarande. Hälften avklarat, bara resten kvar. Jag ska analysera mina studie- och yrkesval ur ett sociologiskt perspektiv och nej, att förklara valen med ett brinnande intresse duger inte. Inte heller med att det verkade väl kul. Så varför väljer man då att bli mjölkpiga och hembiträde på Island, hmm..? Det ska jag skriva svar på alldeles strax när jag återgår till mina böcker och papper :-)

Jag tror bestämt att jag har klurat ut hur jag gjorde bilderna stora förr. Frågan är om de blev så här bautastora? Det får vara som det är tills vidare. Det är ju trots allt inte mediateknik eller något sådant jag pluggar. Om bilderna inte ryms i bloggen eller om det ser märkligt ut kanske någon vänlig själ piper till?

Bilderna är tagna i min plugghörna i trapphuset på övervåningen. Skrivbordet är belamrat av papper och växterna skriker efter vatten, bortglömda som de är. Man kan ju inte komma ihåg allt. Jag minns ju knappt vilka studie- och yrkesval jag har gjort!

Ha det gott!

Karin
Tillägg: Jag hade inte klurat ut hur det funkar med bilderna - de blev för stora. Back to basics med mindre bilder alltså!

lördag, oktober 30, 2010

Dags för en omstart, tror jag!

Efter mer än ett års paus från bloggandet råkade jag trilla in på andras bloggar och kunde inte slita mig! Kanske dags att avbryta min egen paus? Lite knepigt att minnas lösenordet och väldigt krångligt att lista ut hur jag gjorde bilderna så stora förut. Det får bli det mindre formatet som gäller tills jag lyckas skaka liv i de små grå :-)
Allt är inte vitt hos oss numera... Vårt allrum på övervåningen är en orgie i mörkare färger - åtminstone om man är van vid ljust. Det är nästan så att man vill dra på sig en pannlampa, eller hur?
Vad som verkligen fick mig att slå mig ned vid datorn och försöka väcka liv i bloggen igen? Jo, att jag har en hemtenta som pockar på min uppmärksamhet... Plötsligt verkar allt annat än tentaskrivande högintressant! Nu ska vi se om jag lyckas publicera inlägget också. Ringrostig är en underdrift :-)

Kram , Karin

torsdag, maj 28, 2009

Tack för mig!

Nu är det nog dags för mig att lägga ned bloggandet. Det har varit jättekul och det finns så många goa bloggerskor där ute! Tusen tack för de kommentarer och mejl som har trillat in!

Ha en riktigt bra sommar!
.
Kram,
.
Karin

onsdag, maj 20, 2009

Den vilda jakten på...

Det märks att jag är ganska less på min blogg, eller hur? Men jag har ägnat mig åt det viktiga i livet, nämligen jakten på det perfekta havrebollsreceptet :-)
Ni vet, de där beige bollarna med kokosflingor utanpå, utan vitt "skum" inuti. Ett lyxproblem att dyka ner i och hitta en ätbar lösning på!

Det är mycket på gång. Vår minsting ska börja skolan i höst och vi hittade en makalös skola i Uppsala. Men hur roligt är det för en liten tjej att behöva åka taxi nästan två timmar varje dag? Vi får se hur det blir med allting.Vi får se hur det blir med allting.
.
Ha det bra!
.
Kram, Karin

torsdag, april 30, 2009

Vårputs

Det är vår, ljuset väller in och avslöjar hur lortiga fönstren är..! Fönsterputsning är en lågprioriterad syssla i Villa Grå, inte bara för att vi är lata utan lika mycket för att de flesta fönstren är knepiga att putsa. Vägverket kom för några år sedan hit och bytte ut flera av våra fönster för att minimera bullret från den minst sagt närliggande vägen, men de gamla fönstren som vetter mot trädgården öppnas utåt. I vissa fall måste vi antingen plocka ned hela rutan eller klättra upp på taket utanför, för att putsa. Därför är vi vana vid att ljuset filtreras en aning... Är det smog ute? Nejdå, bara svårputsade fönster :-)Plötsligt är det den sista april och frön ska i jorden. Förra året sådde jag sallad tätt, tätt, tätt - och sedan hade jag inte hjärta att gallra de stackars små bladen *rodnar* I år vet jag bättre, det kommer bara så plötsligt! Dags att införskaffa frön!
Vi fick en så jättefin ritning av en blivande trädgårdsmästare, minns ni? I år är det dags att börja förverkliga hennes idéer. Resultatet skulle bli en vacker och genomtänkt trädgård med olika rum och plats för både barn, växthus och pallkragar. Klicka på bilden nedan för att se ritningarna!
Ha det bra, med eller utan majbrasa i kväll!
.
Kram, Karin

torsdag, april 23, 2009

Love is in the (h)air

För 16 år sedan satte jag klorna i en viss man, gifte mig och skaffade barn med honom. Han är fortfarande min och han är en mästare på att minnas våra speciella dagar. Det är alltid han som kommer ihåg att det är dagen då vi träffades, vår förlovningsdag, någons namnsdag och naturligtvis - vår bröllopsdag. Själv har jag svårt att lägga sådant på minnet och tror allvarligt att det måste vara något litet glapp mellan hjärnhalvorna; samma glapp som jag skyller det obefintliga lokalsinnet på.

Men igår morse bar jag fram presenter och radade upp dem framför maken på samma sätt som jag inbillar mig att stenåldersmän radade upp sitt byte när de återvände till grottan. Jag hade, äntligen, kommit ihåg att det var vår bröllopsdag och var mäkta nöjd med min bedrift. Nu skulle jag se till att vår dag blev speciell!

Det är bara det att det inte var vår bröllopsdag igår... Det är vår bröllopsdag idag, den 24:e april!

Grattis älskling, du vet att jag alltid har de där dagarna i tankarna, jag bara missar datumen :-)
Men vet ni, jag tycker dagen till trots oändligt synd om mig själv! Maken hör till det trikåklädda, cyklande släktet och som ni säkert vet rakar de benen. Jag är omåttligt svag för lurviga mansben och har kampanjat vilt för att just min man ska behålla sin päls, men nu har lockarna fallit och jag försöker trösta mig med att det växer ut igen. Fast inte förrän säsongen är över och hösten låter kylan svepa in över landet. Till dess försöker jag att lära mig att tycka om stickiga ben ;-) Love is in the air!

Ha en riktigt mysig helg!

Karin