Fyndat, jawohl!

Guten Tag! Vi kom hem från ett kyligt Berlin igår, till ett ännu kyligare hus eftersom pelletsbrännaren hade stannat när vi var borta. På bara ett par dagar hann vi plöja igenom några julmarknader utan att egentligen hitta det jag var på jakt efter: julpynt. Däremot hittade vi två vita, höga träljusstakar och en liten brun kista för en spottstyver: En bricka och ett litet ljushus blev det också, samt en hängande ljuslykta. Bilderna gör inte våra köp rättvisa, för bilderna blir grådisiga som om världen vore svartvit eller i alla fall inbakad i smog. Kameran har förmodligen bestämt sig för att gå i pension och dra sig tillbaka vid två års ålder.
Jag tänkte vara smart och spara både tid och pengar inför resan och bestämde mig därför för att blondera den fula utväxten i mitt hår på egen hand. Ju äldre jag blir desto mörkare blir jag och det krävs ständiga slingningar för att jag ska känna igen mig själv i spegeln. Resultatet blev ett fläckigt hår á la giraff! På vänstra sidan av huvudet lyste stora ljusgula fläckar och fick mig att se ut som en punk-wannabe från tidigt 80-tal, eller nåt. Desperat, och väldigt medveten om att det bara var timmar kvar till avfärd, lade jag benan lååångt ut på andra sidan av huvudet i hopp om att kunna dölja fläckarna genom att kamma över dem. Jag har alltså gått runt i Berlin med snedbena som en skolpojke på 40-talet. Värst är ändå att jag ser ut att vara fläckvis tunnhårig där de ljusgula fläckarna syns igenom och liknar hårbotten. Jag ska inte försöka slinga mitt hår igen. Inte.

Min käre make väckte för övrigt en del uppmärksamhet i den tyska hufvudstaden, trots att han inte lekt frisör på egen hand. Eftersom det främst var män som tittade på honom började jag fundera på om han hade brutit mot någon klädkod som vi stackars turister inte känner till. På väg till flygplatsen när det var dags att åka hem igen frågade emellertid taxichauffören om vi visste något om stadsdelen vi bott i under vår vistelse. Näää, svarade vi. Det är Berlins gaydistrikt, berättade chauffören då. Det förklarade saken. Det förklarade också gaybaren som låg granne med hotellet, Pride-flaggorna som syntes lite varstans samt inte minst blickarna som drogs till min man. :-)

Nästan klart!

Titta - köket börjar arta sig! Elementskydd och hyllor ska upp, handtagen ska bytas ut mot svarta, socklar ska monteras under skåpen och en bredare hissgardin måste inhandlas, men vi ser slutet! Det kommer att bli bra! För bara några dagar sedan slet jag ner tretexskivan som täckte pärlsponten och då såg det ut så här:

Det fanns inget fönsterfoder som var brett nog att dölja de fula spåren efter fönsterbytet på 70-talet, så maken improviserade och lade brädor under, rundade dess kanter och trollade med latexfog.

På tisdag morgon flyger vi till Tyskland för att beta av så många julmarknader vi hinner på bara ett par dagar. Det ska bli underbart! Ta en titt här!

Ha det så bra!

Karin

Hjälp mig välja!

En gång i tiden bodde en amatörkonstnär i det här huset. Han led förmodligen brist på dukar att måla på, så i stället gav han sig på kakelugnarna. På bilden ser du den kakelugn som kom lindrigt undan och fick ett ganska fint mönster. Den andra kakelugnen, som ger även den mest härdade estet mardrömmar, visar jag en annan gång för min digitalkamera verkar sjunga på sista versen och vägrar samarbeta.

Hittills har jag accepterat det ditmålade mönstret och faktiskt tyckt att det är charmigt; en del av husets historia. Men nu, när golvet väntar på att målas vitt - och det gör i stort sett allt i vårt allrum, vilket syns på bilden - funderar jag på om inte mönstret ska bort ändå. Jag behöver smakråd! Vad tycker ni? Ska utsmyckningen bort eller få vara kvar?

Jisses, vad vissa av våra barn är kvällspigga! Var får de sin energi ifrån? Egen vuxentid på kvällarna när barnen somnat? Ha ha ha, jomenvisst.

Må så gott!

Karin

Trevlig helg!

Snöblandat regn har vräkt ner idag, sidledes. Tur då att det är fredag! Visar en vrå av vårt hem den här gången. Det här golvet ska också bli vitt men det tror jag att vi sparar till efter julhelgen.

Ha en riktigt mysig kväll!

Karin

Less is a bore!

Jag vet att de här bilderna dyker upp på alla tänkbara bloggar med jämna mellanrum, men de bara måste få dyka upp här också. Jag skulle verkligen, verkligen inte ha någonting alls emot att inreda vårt hem till det här ljuvliga organiserade kaoset. Visst känner man hur kreativiteten bara måste flöööda när man vistas i rummen på bilderna? Min käre make håller inte med, hans ordningssinne skulle överhettas och få honom att explodera till slut om han tvingades försöka bringa reda i röran.
Nu är det ju inget hem utan en affär som bilderna är hämtade ifrån, men för mig klickar det ändå varje gång jag tittar på dem. Att less is more är inte sant, inte på min planet. Less is a bore!

Titta vad jag hittade idag!

När vi skulle måla köksgolvet i helgen bar vi naturligtvis ut alla möbler, men passade också på att "tömma" väggarna. Det behövs en ny strykning med vit färg och taklister och golvsocklar ska upp. När jag ändå pysslade i köket pillade jag hål på väggen, strax under taket, för att se vad som fanns under. Jag hittade pärlspont!

Kvinnor kan, heter det ju, och jag slet faktiskt ner i stort sett all tretexskiva själv *skryter*. Då syntes spåren efter det stora fönster som en gång suttit där. Det är så att jag vill gråta; spår efter borttagna kakelugnar och vackra gamla fönster finns i hela huset. Vi bor i en före detta lanthandel och köket var en gång i tiden lager. Vi har två kakelugnar kvar och flera fönster som klarade sig när moderniseringshysterin var som värst, men här skulle ett mindre och fulare fönster tydligen in.

Frågan är om det går att få till det på ett någorlunda snyggt sätt, spåren efter fönsterbytet till trots. Jag chansar och målade första lagret vit färg direkt. Väggen till vänster, där det lilla växthuset står just nu, döljer också pärlspont - under två tjocka tretexskivor. Dem kan vi inte ta bort utan att våra isolerfönster sticker ut ur innerväggen med många störande centimetrar. Det gäller alltså att ta till vara på den pärlspont som går att ta fram, hur misshandlad den än är. Med riktigt "feta" fönsterfoder blir det nog nästan bra. I alla fall om man kisar eller tittar åt andra hållet.

Tanken var att vi skulle vara klara med allt fixande i köket innan första advent... Nu blir det nog inte så. Man ska akta sig för att börja pilla hål i väggarna! Men attans vad fint det kan bli - hoppas jag! Fortsättning följer...

Frostnupet

Den här helgen har vi målat ytterligare två golv. Dels i gången, eller korridoren, mellan hallen och köket, och dels i köket. Så här såg det ut innan vi satte i gång:

Och så här ser det ut nu:


Jag är så trött! Miljoner prylar, möbler och kokböcker trängs inne i vardagsrummet och vi måste måla en gång till i kväll innan vi kan börja återgå till en normal tillvaro i morgon. Förmodligen är jag en smula autistisk som blir så stirrig och irriterad när vi äntligen genomför en förändring som jag suktat efter så länge. Fast det kan ju bero på ångorna från färgen också i kombination med fyra vilda katter som tvingats vara instängda på övervåningen med oss två nätter i rad. Om de har sovit? Nä. Inte vi heller.

Visst ser det kyligt Narnia-aktigt ut med det högblanka vita golvet? Det känns som att rummet svävar. Opraktiskt med vita golv, har vi fått höra. Det blir ju så smutsigt. Ganska praktiskt, svarar vi. Smutsigt blir det oavsett färg och är golvet vitt ser man helt enkelt till att städa. Man tänker i alla fall lite oftare att man borde städa...

Ha en riktigt bra måndagkväll!

Karin

Damer med pondus

Vi håller på att måla köksgolvet vitt men jag måste bara skvallra om min man. Det här hände för länge sedan men jag fnittrar fortfarande när jag tänker på det. Han ville få lite inspiration och googlade på "shabby chic". Det vara bara det att sidorna som kom upp innehöll något helt annat. "Heter det verkligen shabby chic?" frågade han och berättade vad som dök upp på skärmen. Det var inte särskilt svårt att förstå vad han hade gjort galet.

Han hade stavat fel och skrivit chubby chick! Ni kan ju tänka er vad han fick se...

Bilden ovan, som inte har något med felgooglingar att göra, är hämtad från Moosey´s Country Garden.

Madonna vs Buddha

Här är en bild på vårt allrum, eller teverum, på övervåningen. Golvet ska bli vitt, det är mycket jobb kvar. Vi är nog klara vilket år som helst nu... Ser ni det lilla bordet till vänster om soffan? Där skulle en madonna passa fint, eller hur? Det är bara det att hur fina de än är, madonnorna, och hur väl de än passar in i en dansk/fransk vit lantlig inredning, har vi redan spirituella väsen som vakar över oss. Det upptäckte jag idag, när jag tog den här bilden. På bordet står ett Buddha-huvud, även om det inte syns särskilt väl.

Bordet har min man byggt och jag spikade fast plåtbrodyren som inhandlades på Tabbouli House.

Visst ja, eventuella fläckar på väggen eller tyget beror dessvärre inte på kameran.

På en av de andra väggarna i allrummet hänger det här huvudet, vilket fick mig att göra en liten rundvandring i huset med kameran i högsta hugg. Finns det plats för madonnor eller är platserna upptagna..?

På en hylla i gången mellan hallen och köket mediterar denne herre...

...och i vardagsrummet på nedervåningen skrattar en Buddha i svart - på hyllan som min käre make snickrat ihop.

I äldsta dotterns rum tronar en till Buddha, redo att fånga upp rökelseaska med sin lekamen.

På vår ena sovrumsvägg sitter en tavla...

...som en bit bort har sällskap av dessa ögon. Dessbättre är ögonen slutna. Jag menar, det är ju trots allt vårt sovrum.

Slutsatsen blir att jag tills vidare beundrar madonnor på avstånd men låter våra långväga beskyddare stanna.

Tack för tipsen om gardiner till sovrummet, förresten! Nu ska jag luska reda på hur en rullgardin à la 1700-talet ser ut och hur den sys.

Karin

Utmaning, någon?

"I will send a handmade gift to the first 3 people who leave a comment on my blog requesting to join this PIF exchange. I don’t know what that gift will be yet and you may not receive it tomorrow or next week, but you will receive it within 365 days, that is my promise! The only thing you have to do in return is pay it forward by making the same promise on your blog."

Någon som är sugen på en handgjord liten gåva från undertecknad? Lämna en kommentar i så fall och lägg ut utmaningen på din egen blogg! Jag lyckades lämna tredje kommentaren hos Sju rum och kök och det ska bli så spännande att se vad som dimper ner i brevlådan inom ett år. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, heter det ju. Med tanke på min okunnighet när det gäller pyssel och handarbete vågar jag nästan garantera att de gåvor jag skickar ut är sneda och vinda.

Någon kattunge får jag inte skicka till dem som antar utmaningen, för kattungarna är ju dessvärre inte handgjorda. Men jag har god lust när de klättrar i gardinerna (när blir det inne med sönderrivna trasor i fönstren?), välter ner krukväxter (varför är det inte trendigt med jordstampat golv?) och skvätter runt kattsand på badrumsgolvet (jag försöker intala mig att det är rena peelingen för fötterna. Eller åtminstone för strumporna). Kattungarna stannar alltså här. Stannar gör även min son vars pyjamasklädda arm syns i rakspegeln på bilden.

Det är superkul att läsa de kommentarer som trillat in! Vad duktiga ni är som hittat hit så snabbt! Och hej mamma, om du också lyckats hitta rätt! Visst är alla bloggar jättefina?

Vad väljer jag nu då?

Jag har ägnat timmar åt att måla fodret runt vårt ena sovrumsfönster idag. För visst heter det foder? Det var, fram till i förmiddags, lila... Min ursäkt är att familjemedlemmar har flyttats runt i huset och att det tidigare bodde en liten dotter i vårt rum. Hon bodde där under vår färgberoende period, dessutom.

Nu är frågan vilka gardiner jag ska välja. De skira längderna ligger slängda på sängen och jag vet inte om jag vill sätta upp dem igen eller om jag ska våga mig på att sy hissgardiner. Jag vill vara en sådan som snor ihop gardiner på en kvart och även om jag själv inte vill ha mycket tyg i mina fönster blir jag mäkta imponerad av sådana där fantastiska tygkreationer som liksom flödar ut i veck åt alla håll. Jag är lätt att impa på!

I Spets och Snors blogg hittade jag en länk till Hemtex och deras beskrivning av hur en hissgardin sys. I tanken sitter mina hissgardiner redan på plats och jag fantiserar vilt om vad jag ska säga om mina hemsydda gardiner till fiktiva besökare: Jaha, de där? De snodde jag ihop på en kväll. Busenkelt, har aldrig gjort något så lätt förr. Faktum är att jag var så trött i högerarmen av allt målande att jag sydde med vänsterarmen. För hand. Utan nål. Dessutom blundade jag eftersom jag var trött. Om sanningen ska fram var jag tillfälligt lam i både armar och ben när jag sydde, men de blev rätt snygga ändå. Tack för berömmet.

Frågan är bara -vad är en fallkäpp? Och vad i hela världen är en C-skena? Är beskrivningen i själva verket skriven på fikonspråket? Jag måste investera i en vettig ordbok!

Billig, bisarr och vulgär - jag?

Det finns en bok som heter Inred personligt, skriven av Kate Worsley. Den gavs ut första gången år 2000 och låter läsaren fastställa vilken inredningsstil han eller hon har. Genom att välja bland bilder, färger och påståenden slås det fast om man är sober, sensuell, storstad eller något annat. Jag räknar alltid iskallt med att vara sober och enkel, men varje gång jag har gjort testet, med flera års mellanrum, har jag fått beskedet att jag är egensinnig med inslag av vild, och nyckelorden har varit bland andra billig, bisarr och vulgär. När jag gjorde om testet nu slog det mig att de allra flesta som bloggar om den lantliga vita stilen förmodligen är egensinniga. Att falla i trance över en vinglig pall med flagnande färg är ett säkert tecken på att man inte hamnar i kategorin storstad...

För inte så många år sedan valde vi, min man och jag, starka färger. Koboltblått och blodrött hade hög dreggelfaktor. Sedan ändrades smaken och hemmet började övergå till vitt. Många liter vit målarfärg har det blivit. Jag häpnar över alla bländande hem jag får ta del av i alla dessa underbara bloggar och visst är det kul att gå igång på en viss stil och veta att man hittat rätt?

Men helt fri från färgbegär är jag inte... Jag är svag för grafiska kontraster; svart och vitt, rutigt, skarpa detaljer mot en vit bakgrund. Och handen på hjärtat, vem kan motstå ett rutigt golv? Ja ja. många, jag vet. Men inte jag. Inte kan jag motstå ett rutigt badkar heller.

Tillägg: Bilderna är inte tagna i vårt hem, hur gärna jag än skulle önska det! Jag hämtade dem på Better Homes and Gardens. Det går att hitta fina bilder där, om man bara letar riktigt länge och står ut med all reklam som poppar upp.