lördag, november 06, 2010

Att knåda dygnsrytmen rätt

Vad gör man sent en höstkväll när det går upp för en att pluggandet är klart för den här veckan och att man faktiskt har ett liv? Jo, man slänger ihop en deg och låter den kalljäsa över natten. Sedan somnar man med stora planer för familjefrukosten dagen efter, men vaknar efter att frukosten har passerat och bjuder på nybakat till lunch i stället. Det funkar det också!
Brödet jag brukar baka när jag kalljäser deg, är ett dinkelbröd som sväller ut som det behagar under gräddningen. Bara att hålla tummarna för att det inte antar några obscena former. Eller för att det gör det - smaken är som baken... Sugen på att testa? Rör ut 50 g jäst i en halv liter kallt vatten. Blanda ned en matsked honung och lika mycket salt. Arbeta in 12-14 dl dinkelsikt. Självklart kan du byta ut en del av mjölet mot fullkornsdinkel, havre, linfrön eller något annat mumsigt. Smörj en bunke med olja, häll ned den lösa degen, täck med plastfolie och låt jäsa i kylskåpet över natten. Morgonen efter knådar du ihop degen, formar den till två mindre eller en avlång limpa och låter jäsa i rumstemperatur i 30 minuter. Sedan är det skjuts in i ugnen, 250 grader i 20 minuter. Stäng sedan av ugnen och låt brödet vara kvar i en kvart till. Gott!

Inte alltfär långt från oss bor tillverkaren av den fina tavlan med taggtrådshjärtan. Visst är den fin? Den tronar på fuskspisen i vardagsrummet och är en favorit!
Ha en trevlig helg! Själv ska jag försöka vända på dygnet så att jag är vaken nästa vecka när det är dags för campus och ny kurs igen. Jag sätter hoppet till rosenrotkapslar, galna mängder kaffe och degknådande. Wish me luck! :-)

tisdag, november 02, 2010

Flitens lampa lyser... svagt, i alla fall.

Tusen tack för kommentarerna efter förra inlägget. Det känns himla gott att vara ihågkommen efter en så lång frånvaro!

Här hägrar hemtentan fortfarande. Hälften avklarat, bara resten kvar. Jag ska analysera mina studie- och yrkesval ur ett sociologiskt perspektiv och nej, att förklara valen med ett brinnande intresse duger inte. Inte heller med att det verkade väl kul. Så varför väljer man då att bli mjölkpiga och hembiträde på Island, hmm..? Det ska jag skriva svar på alldeles strax när jag återgår till mina böcker och papper :-)

Jag tror bestämt att jag har klurat ut hur jag gjorde bilderna stora förr. Frågan är om de blev så här bautastora? Det får vara som det är tills vidare. Det är ju trots allt inte mediateknik eller något sådant jag pluggar. Om bilderna inte ryms i bloggen eller om det ser märkligt ut kanske någon vänlig själ piper till?

Bilderna är tagna i min plugghörna i trapphuset på övervåningen. Skrivbordet är belamrat av papper och växterna skriker efter vatten, bortglömda som de är. Man kan ju inte komma ihåg allt. Jag minns ju knappt vilka studie- och yrkesval jag har gjort!

Ha det gott!

Karin
Tillägg: Jag hade inte klurat ut hur det funkar med bilderna - de blev för stora. Back to basics med mindre bilder alltså!