Gott nytt år!

Jag hoppas att ni får en superkul nyårsafton i kväll!

Och att ni får sova ut i morgon...

Många av er har små barn och då får man sällan sova. Jag vet hur det är.

Hur pigga eller trötta ni än är i morgon...

...missa för allt i världen inte Ivanhoe på TV3!

Kanske kan vi gråta ikapp vid det sorgliga slutet? Det är tradition att gråta framför teven på nyårsdagen. Men framför allt är det tradition att spana in riddarrustningar, svärd och mantlar...! *svimmar*

Vi ses nästa år! Ta hand om er!

PS. Vet ni om att Romantiska hem lät vårt hem vara med som veckans blogg? Jag var riktigt krasslig då och inte riktigt vid mina sinnens fulla bruk, så jag skriver det nu i stället: TACK för din uppmuntran, Petra! Din blogg är värd att uppmärksammas många gånger om!

Bye bye 2007...

Det blir ett snorigt och inte särskilt glammigt avslut på året, men det är helt okej! Fördelen med att vara sjuk är att man påminns om vikten av att hålla sig frisk. Jag vill leva länge och jag vill slippa vara sjuk. Kanske är det hög tid att börja leva rätt nu då?
Käre maken Wolf trotsade sin förkylning och såg till att få socklarna på plats i köket. Inte dumt alls. Den nya kameran trollade med bilderna så att köket ser ut att bada i mysljus och det kan det ju få göra *ler*
Nu kanske jag slipper plocka kulor, leksaksbilar, modellera, bestick, strumpor och annat som envisats med att leta sig in under köksskåpen?

10 000 besökare har letat sig hit..! Alla som besöker min blogg mer än en gång är übersmarta och snygga *smörar* Vi kompletterar varandra ;-)

En alldeles makalös nyhet är att forskare har lyckats hitta den gen som ger autism och därmed har kunnat ta fram autistiska möss! Det låter helt galet med möss som är autistiska, men nu finns i alla fall möjligheten att ta fram ett botemedel. Plötsligt är jag helt och hållet för djurförsök... Vem hade kunnat tro det?

Den som inte har besökt bloggen Lilla Blanka har missat något och har massor av vackra bilder och välskriven text att ta igen! Av Lilla Blanka har jag fått en utmärkelse, vilket gör mig så glad! Meningen är att jag i min tur ska dela ut the award till fem bloggar och jag känner mig som en riktig skurk som inte gör det. Kruxet är att det finns långt fler än fem bloggar som förtjänar att uppmärksammas. Alla bloggar i min länklista finns där för att jag gärna besöker dem, så utmärkelsen går till er allihop! Även till dig, Lilla Blanka ;-)

Nyårsgåva!

Kanske beror det inte bara på dunderförkylningen att jag dras med huvudvärk. Sonen fick det hett efterlängtade "Guitar Hero III" av sin morbror i julklapp och musiken i spelet är ju raka motsatsen till vad vi lyssnar på i vanliga fall. Men spelet är tokroligt och bland all skrällande, påfrestande rock och hårdrock, finns en pärla som skiljer sig från mängden och är rena balsamet för öronen. Den pärlan vill jag ge vidare, så den får ni av mig att njuta av i några minuter! Bara klicka här så får ni se! Och nej, det är inte synth, bara så väldigt bra ändå *ler*

Snurrigt värre!

Så var den efterlängtade och mysiga julen över och en envis förkylning med feber och hosta har satt sina klor i mig och maken. Jag har aldrig varit så här snurrig och skakig när jag skrivit ett inlägg förut, så det kan ju bli intressant ;-)
Jag vet inte hur det ser ut hemma hos er, men här tycks tvättberget kunna föröka sig själv. Varje gång jag tittar bort verkar mängden tvätt fördubblas. Under julen stod tvättmaskinen stilla och oanvänd - även den måste ju få ha julledigt - och nu snörvlar och hostar jag i stället för att tvätta... Vilket lyxproblem! Jag menar, i ett annat liv eller i en annan del av världen hade jag kanske inte haft något att tvätta, eller hade tvingats tvätta för hand.
Naturligtvis ska julklapparna få vara med på bild också! Jag glömde en parfym och lite annat smått och gott och den nya kameran är inte med för den höll jag ju i när jag tog bilden :-)

Här står en tomte och håller i den fina struten från gulliga Marie, Vita Ranunkler, som jag gnällde mig till efter att jag dragit en nitlott i hennes tävling där en likadan strut lottades ut. Maken blev uppenbarligen inspirerad och gjorde en egen strut och även den ville tomten hålla i.

Vet ni vad jag längtar efter nu, bortsett från att bli någorlunda klar i huvudet igen? Jag längtar efter frukt och grönsaker, hela tiden! Hela året längtar jag så att det värker efter julen och julmaten, men efter bara några dagar med julmat står saltet och det animaliska fettet mig upp i halsen. Inte konstigt att var och varannat nyårslöfte handlar om att träna och att äta rätt *ler*

Gissa om jag har massor av bloggar att ta igen nu efter att ha varit frånvarande så länge! Roligt!

God jul!

Nu ska det knäckas nötter, ätas julmat, öppnas julklappar, lyssnas på julmusik, ses på Kalle Anka, ätas godis, frossas i smarriga efterrätter, tändas ljus, drickas julmust, klappas på stinna magar, pussas trots att mistel saknas, läsas böcker, ses på mysiga filmer, spelas spel och allt annat som hör julen till!
Ha en riktigt god jul!

Kram, Karin

Lilla julafton

Idag firade vi lilla julafton med barnens mormor, hennes man och mina småsyrror. Syrrorna är inte små, de är 18 och 20 år gamla, men de är betydligt yngre än jag. Småpluttar ;-)

Fast nu har två av mina yngre syskon körkort och 18-åringen ska sätta igång med övningskörningen på allvar... hmm... I det sammanhanget är det nog jag som är lillplutten... *rodnar*
Vår vita skänk får tjänstgöra som godisbord under julen och det blir rätt plottrigt... Det är okej med plotter, det är ju JUL!
Tanken är att alla som passerar skänken ska kunna norpa en godbit eller två, men med magarna stinna av julmat lämnades snasket orört. Det kommer att hamna i min mage, det brukar bli så.
På Jysk hittade jag de två ljusstakarna som, enligt nämnda affär, är gjorda i fattigmanssilver. Jag har ingen aning om det verkligen stämmer, men oavsett vilket har de flyttat hem till oss nu och kommer säkert, som alla andra föremål, att flyttas runt, runt, från rum till rum...
Ljusstakarna från Berlin deltar så klart i julfirandet!
Nämen - upps! Här är ju frun i huset ;-) Nu är jag inte anonym längre! Eller, tja, mina armar är inte längre anonyma.

Har ni testat minicheesecakes? Underbart goda och otroligt lätta att göra. Om inte till jul kanske de passar på nyårsbordet? Jag har frysen full av minicheesecakes som alla gäster kommer att bjudas på i jul och de som inte går åt hamnar i... just det, min mage :-)

Jag minns inte var jag hittade receptet men enkelt är det:

Smält 50 gram smör och blanda med 7 smulade digestivekex. Fördela kaksmulorna i cirka 10 bullformar och tryck ihop till en botten. Det går lätt om man placerar bullformarna i en muffinsplåt, då håller de formen.

Häll ½ dl vispgrädde i en kastrull och hetta upp. Ta kastrullen av värmen och lägg i 100 gram vit choklad i bitar. Rör om tills chokladen har smält och låt svalna.

Vispa 2,5 dl vispgrädde och blanda med chokladgrädden. Fördela detta i bullformarna och ställ in i frysen. Ta fram dina frysta minicheesecake strax innan servering och sikta lite kakao över dem.

Lycka till!

Målning och pepparkaksbak

Det blir lite schizofrent med makens bloggande vid sidan om mitt! För ett par dagar sedan fick vi hem en brun skänk och en bild av hur den såg ut då finns på makens blogg. Jag hade tänkt mig före- och efterbilder här, men det känns lite galet att visa allt i stereo, så jag nöjer mig med att visa efterbilderna. Målandet är inte klart, men nästan.

Skänken står i gången, eller korridoren, mellan hallen och köket. Det kanske är synd, för man ser den från sidan och den gör sig onekligen bäst framifrån. Tänk om jag kunde säga samma sak om mig själv ;-)
Vi har också bakat pepparkakor - äntligen! Äldsta dottern var trött efter att ha sovit med sin klass i skolan igår natt och vår minsting är sjuk med feber, så det var sonen och jag som fick slita med bakandet. Vi tröttnade ganska snabbt på formarna och gjorde våra egna figurer i stället.
När det var dags för kristyren kom äldsta dottern hoppande, redo att rycka in igen. Det är märkligt vilken dragningskraft socker har på barn!
Sonens monsterpepparkakor tillägnas er för att ni klickat fram en by! Det kryllar av inredningsfantaster i Simpsonville! Faktiskt så många att jag ibland trixat med länken så att ett klick byggt en industri i stället för att skapa en ny gubbe. Arbetslösheten sticker gärna iväg med så många nyanlända invånare och det sista vi vill är att avstå från glassiga inredningsmagasin och auktionsfynd, eller hur?
Innan hon blev sjuk var minstingen med och klädde granen i vardagsrummet. Det är en grön gran och fritt fram att ösa på med färgglada kulor. Det är jag som satt upp belysningen i år - i båda våra julgranar! Först tänkte jag inte avslöja för maken att den 25 meter långa slingan inte räckte till hela granen och att jag därför hade satt upp en extra ljusslinga på de nedersta grenarna. Sedan insåg jag att han dels skulle undra över de två sladdarna till granen, dels att ingen kan undvika att se att de understa lamporna lyser mycket starkare än de övre...

Så kan det gå när man ska bevisa att man kan själv.
Det är bara fem dagar kvar..! Må så gott!

Familjen invaderar!

Det är alltid en fröjd att få och att läsa kommentarer. Men efter mitt förra inlägg blev jag för första gången rörd på allvar. Sonen bad om hjälp med att befolka sin by på nätet, Simpsonville, och genom ert klickande mer än tredubblades befolkningen där! Tänka sig, det finns en liten by på Internet, full av inredningsfreaks! Tusen tack!

Som om det inte vore nog med att jag blandar in sonens bybyggande har maken dragit igång en egen blogg. Det lustiga är att jag har varit väldigt bestämd när det gäller att låta barnen förbli anonyma. Vad är det första maken gör, tror ni? Jo, han lägger ut en bild på sig själv och vår son... :-)

Kanske är det inte hela världen om ens barn skymtar på bild i ens blogg? På bilden ovanför sitter vår minsting i vår säng. Hon är en go liten tjej som har autism. Hennes behov av hjälp i vardagen är stort, men hon vill lära sig och hon utvecklas fint.

Jag tror att alla föräldrar oroar sig för sina barn och deras framtid. Visst är det så? Med vår minsting är oron av ett annat slag. Om hon aldrig lär sig tala, hur ska man då kunna veta om hon lever ett bra liv när hon är äldre? Vem ska ha koll på om hon behandlas väl den dag vi inte längre finns eller orkar?

Det gäller att ta en dag i taget och att vara här och nu, oavsett om man har barn eller inte och oavsett om barnen har särskilda behov eller inte. Vilken tid på året kan vara bättre för närvaro än julen? *ler*

Måtte nu inte bilden användas av något creep i fel sammanhang! *fasar*

Ha en trevlig måndagskväll!

Ännu en utmaning!

Jag är snäll men kanske inte så smart :-)

Igår utmanade jag tre bloggare att avslöja sju slumpmässiga fakta om sig själva men tänkte inte på att Fredrik / Vit Design har en pågående tävling på sin blogg. I väntan på att han avslöjar fakta om sig själv (om han vill, så klart) ändrar jag hux flux på reglerna och utmanar en fjärde person, nämligen Katarina i Stationshuset anno 1913! Vad säger du, Katarina, ställer du upp? Avslöja sju slumpmässiga fakta om dig själv i din blogg och nominera därefter i din tur tre bloggare som ska göra samma sak!

Bilden har ett par månader på nacken och föreställer en kattunge som har en ny familj nu. Hon var också snäll men inte så smart. Tyckte om att krypa ned i mjölkkannor men hade svårt att ta sig upp ur dem :-)

Vågar jag mig på att be er om en tjänst..? Min 11-årige son vill så gärna ha er hjälp med att bygga en by på nätet. Varje gång någon går in på sidan skapas automatiskt en ny gubbe som befolkar sonens by i ett spel som heter My Mini City. Man behöver inte registrera sig eller göra något annat över huvudtaget, bara klicka här och sedan lämna den nya sidan direkt, såvida man inte vill stanna där. Tänk om det vore så enkelt att skapa liv! ;-)

Ha en lugn och mysig lördagskväll!

Karin

Sju slumpmässiga fakta...

Jag har blivit utmanad av Hennas att avslöja sju slumpmässiga fakta om mig själv. Med risk för att det blir värsta sömnpillret, kommer det här:

1. Det sägs att näsan fortsätter att växa så länge man lever. Det är jag klart bekymrad för. Hur ska det här sluta?


2. En gång i tiden fick jag rådet av en engelskalärare att bli - engelskalärare. Jag satsade på en karriär som hemmafru.


3. Jag var olyckligt kär i min man i flera år innan han blev min.


4. Det finns inte en chans att jag går utanför dörren utan att sminka mig först. Om ni fick se mig osminkad skulle ni förstå varför.


5. Jag har svår getingfobi och har gått i dyr kognitiv beteendeterapi för att slippa ägna somrarna åt att skrikande vara på flykt. Det hjälpte lite; nu kan jag se getingar på bild utan att springa därifrån :-)


6. Jag har imponerande 26 högskolepoäng... Snacka om att ha något att falla tillbaka på *ler*


7. Riktigt pinsamt är det att jag har tre barn och bor på landet men saknar körkort... Jag övningskör med maken. Första gången jag körde på motorväg och var livrädd satte han sig och läste tidningen. Ni förstår ju vilken pedagogisk nivå det ligger på.

Himla intressant, eller hur? ;-)

Nu nominerar jag Snäckornas sjö (jag räknar med helt skruvade svar), Änglahem (hennes avslöjanden kan nog dra iväg åt vilket håll som helst, hi hi) och Fredrik / Vit Design (som man är han i minoritet bland alla kvinnor som bloggar om vit inredning så det kan bli intressant). Lycka till ;-)

Jag har letat länge efter ett fint skrivbord. För några dagar sedan hittade jag äntligen ett som föll mig i smaken! På Emmaus i Läby, Uppsala, fanns ett övergivet och senapsgult skrivbord som ville ha ett nytt hem. Det kostade bara 400 kronor.

Varför valde någon att måla bordet senapsgult? Tänkte han eller hon, när målningen var klar, att skrivbordet blev vackert..? Valde han eller hon ut den senapsgula färgen med omsorg eller råkade man ha det hemma just då? Märkligt är det i alla fall att färgen senapsgul över huvudtaget existerar.Jag har ägnat eftermiddagen åt att slipa och grundmåla. I morgon ska det vara klart och sedan väntar vi bara på att nya biblioteket blir klart i det som idag är kontor- och skrotrum, så att skrivbordet kan flytta in där.
Visst är det snyggt med tidningar på golvet? Ledsen för de plottriga bilderna!

Ha nu en riktigt mysig fredagskväll!

Marodörer och flytande prylar

När innerfönstren monteras fast på senhösten och julpyntet sedan dras fram, är det en massa växter och prylar som blir hemlösa och bara flyter runt. Det är samma sak varje år och om jag vore smart och hade ett uns av framförhållning skulle jag ha lådor klara att stoppa ned alla hemlösa saker i och gömma undan dem tills pyntet ska bort. Några sådana lådor finns inte i år heller...
I hallen på övervåningen har jag klämt in växter och en del lyktor och prylar som nu bor där tillfälligt. Det funkar. Värre är det med katterna som inte kan låta någonting alls vara ifred. Alla växter måste tuggas på, alla mjuka föremål bäras omkring och resten vältas omkull. Golvet här uppe ska målas vitt (vilket år som helst nu).
Värste marodören är äldsta dotterns katt, Pelle Fjomp. Han må se lugn ut på bilden, men skenet bedrar. Galen på dagarna - kelig på nätterna. Då väcker han barnen med några timmars mellanrum och ger sig inte förrän de gosat med honom. Våra barn blir allt mörkare under ögonen.

Lucy är en fet liten brud som tyr sig till sonen. Hon verkar bara kunna växa på bredden. Att klättra i blomkrukor och tugga på blad är hennes specialitet.
Om alla katter vore som vår blygrå Loke skulle jag inte gnälla så mycket på vad de ställer till med! Loke är född hemma hos oss och har hunnit bli 14 år. Han äter och sover och kelar när han orkar. Han är antagligen senil och inte helt rumsren längre... Det är nog avlivning som gäller men inte nu, inte innan julen.
Hugo är en ragdoll och omplaceringskatt. Till en början var han en mes men nu har han tuffat till sig. Det är han som är på granen mest. Jag kan kanske acceptera det så länge han inte klättrar i den. Det är inte ovanligt att en ragdoll väger 8-10 kilo och det pallar inte vår konstgjorda gran.

I mitt nästa liv ska jag på min höjd ha en fisk eller två. Idag har vi faktiskt fiskar också, men de är säkert 50 stycken eftersom de ynglat av sig. Ciklider, någon?

Ha en mysig Lucia!

December..?

Så här såg det ut när jag tittade ut genom sovrumsfönstret i förmiddags. Kan man tro att det är Lucia i morgon och bara tolv dagar kvar till julafton? Näe. Ser ni den märkliga plöjningen på åkern? Ser ut som ett hemligt meddelande till yttre rymden! Ja, dessa bönder... ;-)

Bäst att koncentrera sig på vad som finns inomhus i stället så kan man låtsas att det är vitt ute. Vi tog en liten tripp igår, till Emmaus i Läby, Uppsala. Där fyndade jag en ljusstake, ett lakan och ett örngott. Maken hittade gamla foton från Tyskland som han säkert har planer för.
Visst är den härligt prålig? Det står ingraverat "Af kamraterna vid AJH", eller något sådant. Jag undrar vem som fick den och varför.
Det fina örngottet och lakanet med vitbroderier ska ner i ett klorinbad och sedan tvättas i hett, hett vatten. Jag får mina infall av vidskeplighet och måste tvätta bort mardrömmar och rester av tidigare ägares bekymmer och gräl... Söta drömmar och kärlek går inte att tvätta bort, de sitter där de sitter och får gärna göra det *ler*
Den nya E4:an från Uppsala till Gävle invigdes i höstas. Längs den gamla E4:an ligger Ateljé Hemtrevnad i ett rött hus med vita knutar. I alla år, när vi åkt förbi, har jag sagt att vi måste gå in där, men inte förrän igår blev det av. Det visade sig att kundkretsen bestod av förbipasserande bilister och nu är det osäkert om butiken och kaféet blir kvar. Om du befinner dig i Uppsala är Ateljé Hemtrevnad värd ett besök - men det är bråttom! Det är öppet fram till jul, men sedan bommas det igen för att öppna igen först i april.
Battery exhausted flämtade min kamera när jag skulle fota det jag köpt på Atljé Hemtrevnad. Med lite god vilja kanske det syns ändå att vi fyndade fina saker? Till bra priser dessutom, vilket inte är dumt alls när man fortfarande har julklappar som ska inhandlas...

Vet ni vilken ljuvlig effekt era gulliga kommentarer har på min man? Jo, han läser kommentarerna och blir glad över att plocka poäng med sina julklappar i förtid. Det kan betyda att det blir fler överraskningar och jag har ingenting alls emot det så tusen tack!

;-)

Kram!

Årets första julklapp!

Vet ni vad maken kom hem med tidigare i kväll? Jo, årets första julklapp! Den låga, orientaliska pallen är helt i min smak. Saken med min man är att han aldrig har lyckats vänta med alla paket till julafton. Varje år vet jag att det blir julklappar i förskott och det har jag ingenting emot! Han vet hur man smeker medhårs och håller sin fru på gott humör... Nu kommer jag att vara glad i flera dagar *ler*

Jag fick också en ny mobiltelefon eftersom jag är mer eller mindre handikappad utan. Min förra vägrar fungera sedan jag tappade den i toaletten. Upps.
Det har varit superkul att läsa kommentarerna om vårt kök, tack så mycket! Kameran var på min sida när köksbilderna togs efter att jag hade tappat den på ett bord. Jag tror att den går igång på en ganska omild behandling, eller vad tror ni?

Köket idag...

Är det någon som minns hur vårt kök såg ut för inte så länge sedan? Idag ser det lite annorlunda ut! Maken har satt upp vitrinskåp och vi tycker att det blev riktigt bra! Vitrinskåpen har inga bakstycken för vi vill gärna se pärlsponten som vi slet för att få fram.
Som ni ser har vi fortfarande inte fått socklarna på plats och taket har vi kvar, likaså taklisterna... Tomrummet mellan vitrinskåpet och taket ska dessutom döljas. Men vi ska ju ha något att göra nästa år också! Och året efter det... *ler matt*
Det är tacksamt med mörkret utanför när det är vitt inomhus och man längtar efter snö. I mörkret syns inte den gröna gräsmattan... Fast jag vill bara ha snö, inte kyla. Jag får värsta Rudolf-näsan i kyla. Typ stoppskylt.
Vår stora mikrovågsugn har inget hem. Den får liksom inte plats någonstans och därför står den där den står.
Här hittade vi liggande pärlspont när vi rev ner brunt kakel, bruna underskåp och gula överskåp för flera år sedan. Förmodligen valde de att vända pärlsponten ett kvarts varv när de renoverade på 70-talet, för att få bättre stöd för de fula, platsbyggda överskåpen. Någon annan förklaring har vi inte lyckats komma på till varför sponten är liggande just här.

Vitt golv är vackert och gör underverk med min städmoral! Yeah right...
Brickan från Tyskland har blivit en liten ljusbricka, här med sällskap av hjärtan på tråd.
Det är inte dumt med gömmor att vräka ned allt möjligt i när man panikstädar (för jag är väl inte ensam i världen om att göra det? Väl?). Fast just i den här margarinlådan råder ordning just nu, det är min pysselgömma. Lådan fanns kvarlämnad i huset när vi flyttade in.

Det var köket som det ser ut idag, folks!

Ha en riktigt bra andra advent!

Kram, Karin