Färgexplosion

Sinnesrum, smaka på det ordet! Visst låter det behagligt? Den som arbetar inom vård och omsorg känner kanske till sinnesrum redan. Det är ett rum inrett för att antingen stimulera eller ge avkoppling till bland andra vuxna och barn med särskilda behov.

I takt med att alla ytor i vårt hem blir vita känns det lite som om vi bor i ett enda stort sinnesrum. Nu när det är hög tid för en make over av minstingens rum funderar jag därför på att låta hennes utrymme bli raka motsatsen till övriga huset. Hon behöver stimuleras att leka, något som hon har svårt för på egen hand. Hennes autism gör att hon inte alltid förstår hur saker ska användas.

På Better Homes and Gardens sajt hittade jag de här bilderna och jag har god lust att göra något liknande av dotterns rum, men anpassa det till en snart sexårig liten tjej. Förbered er på en färgexplosion :-)

Vad sägs om det?

I morgon är det fredag, så jag passar på redan nu att önska er en trevlig helg!

Veckans projekt :-)

Hej på er!

Ingen rast, ingen ro. Men från bloggen tog jag ledigt i några dagar. Det är märkligt vilket vanedjur man är! Vänjer man sig vid att slå sig till ro på kvällen med den lilla bärbara i knät, känns det tomt när man låter bli. Jag har massor att ta igen på era bloggar, trots att jag varit borta så kort tid.
Mitt projekt den här veckan är att ta mig an ett litet, litet rum på övervåningen. Man kommer till det här lilla utrymmet från vårt och sonens respektive sovrum och där inne finns ytterligare två dörrar. Den ena leder in i ett badrum som förr i tiden var en serveringsgång, och den andra till en inbyggd balkong som åtminstone jag undviker att kliva ut på. Balkongen hänger liksom i luften och ser ut att kunna rasa ner när som helst. Vi befinner oss tre våningar upp här på övervåningen...
När vi slet bort masoniten från väggarna såg vi att den gamla färgen var väldigt lik den grågröna färg vi själva hade valt till hallen. Fast här har väggen blivit fläckig och är full av spikhål. Nu ska golv och väggar målas och det lilla pytterummet inredas. Compact living, typ! Jag skulle tro att det är cirka två eller tre kvadratmeter stort.
Dörrarna är vackra, dock! Jag funderar på att låta dem vara i det skick de är. Badrumsdörren är min favorit, men det gäller att se upp med låset - om någon låser sig inne går det inte att få upp dörren från utsidan!

Vi tar en till dörrbild, tycker jag :-) Den här döljer ännu en dörr och bakom den finns den kalla, inbyggda balkongen.
Och här har vi dörren till hemlighuset ;-)
Om jag mot all förmodan hinner klart med projektet på övervåningen, väntar den här läckra spegeln på att bli målad. Vit, så klart. Den köpte maken hos "vår" trädgårdsmästare, på hennes och hennes sambos loppis.

I helgen fick jag och maken några timmar för oss själva, så vi passade på att åka till Gävle för att strosa där. Men tillsammans med barnen, min mamma och mina syrror ägnade vi oss också åt det här:

Och det här (nej, det är inte jag):
Minstingen passade på att krypa upp i en isbjörnsfamn :-)
Vi besökte Naturhistoriska riksmuséet. Någon annan som var där? Det kryllade av barnfamiljer!

Sist men inte minst åkte vi och spanade in den gård som maken lagt ut bilder på i sin blogg. Huset var mycket finare och såg större ut i verkligheten och där fanns ett stall och ett übercharmigt brygghus. Vore det inte för bristen på hagmark hade vi nog slagit till. Nu blev det inte så. Nästa gång, kanske?

Kram!

Karin

A girlFRIEND, yes I am!

Så som det sägs att män är när de är sjuka, sådan är jag. Det finns ingen hejd på min självömkan när jag är krasslig. Dessutom går mitt katastrofsinne på högvarv; minsta febertopp är i själva verket cancer, minsta yrsel är tecken på svår hjärnskada och skulle jag någon gång drabbas av nageltrång måste hela benet amputeras. Att det till råga på allt är den tiden på månaden, ni vet, gör inte saken ett dugg bättre.
Min make är en luttrad man. Han vet att den som både är ett deppigt offer för sina hormonstormar och har feber och halsont, måste skämmas bort en smula. Han reser mycket i sitt arbete och har en förmåga att hitta roliga inredningsbutiker på alla möjliga orter i landet. Just de här båda vaserna kommer från Meyas boning i Tierp och muntrade upp mig när han kom hem med dem idag. Det bästa sättet att få stopp på mitt gnällande är emellertid inte att komma med presenter. Bäst är att påminna mig om att vi i vår del av världen lever i ett överflöd medan människor i världen svälter. För ett tag sedan tipsade Vårt lilla hem om smycken som säljs till förmån för MSF, Läkare Utan Gränser. Att kunna bidra med pengar, samtidigt som man stillar sitt shoppingbehov, är inte dumt alls!
Överallt där människor lever i misär, är det flickor och kvinnor som drabbas hårdast. Därför har jag valt att bli en girlFRIEND. Om man kan tänka sig att offra en del av sina lakritsfudge, sin choklad eller sina cigaretter, eller om man avstår från något av alla loppisköp, räcker pengarna långt för att hjälpa, även om man bara kan bidra med lite.

Här tänkte jag lägga till ett gnäll, trots vad jag nyss skrev. Jag är oförbätterlig! *örfilar upp mig själv*

Må så gott, var ni än befinner er!

Kram, Karin

Det här med planlösning...

Jag visste väl att ni skulle gilla det förra inlägget med planerna för vår trädgård! Ni har en alldeles utsökt smak, måste jag säga. När jag ändå är igång och smörar kan jag berätta att besöksräknaren har passerat 20 000 och att jag säger som när den nådde 10 000: Alla som besöker min blogg mer än en gång är übersmarta och snygga! ;-)

Vi bor i en gammal lanthandel och någon öppen planlösning existerar inte. Vardagsrummet var en gång själva butiken och köket var lager. Mellan kök och vardagsrum finns ingen kontakt alls; man kan inte softa i soffan och prata med den som lagar mat, till exempel. Varför man nu frivilligt skulle vilja softa i stenhårda Klippan-soffor. Hur som helst, vi funderade länge på att riva badrummet som ligger vägg i vägg med köket, för att på så sätt göra köket större. Då skulle man från en del av köket se in i vardagsrummet. Men om badrummet ryker, måste vi offra det rum som ska bli bibliotek. Vart skulle våra böcker ta vägen då?
Här är vardagsrummet som rymde själva butiken. Rummet går längs med en ganska hårt trafikerad väg. Man måste vara rätt korkad för att frivilligt bo så nära en väg när man har barn...

Om man tittar ut från vardagsrummet ser man dörren in till badrummet som fortfarande går i 70-talsgrönt. Tanken var alltså att badrummet skulle bort och att man genom att kika ut genom valvet skulle blicka in i köket. Nu har man i stället full koll på vem som går på muggen, och när ;-)
Lite fint backar vi ut genom valvet som vi skydde som pesten - ända tills vi målade det vitt. Nu är valvet en av favoriterna här hemma.

Så vänder vi oss om och där, halvt dolt bakom väggar, ligger det ensliga köket...
...som ser ut att vara gult i dunklet. Om vi rev badrummet och gjorde köket större skulle vi få plats med både kyl och frys, kanske där ugnen och det utdragbara skafferiet finns idag. Nu har vi bara ett kylskåp i köket, vilket fungerar hyfsat om man planerar bra. Jag som är verkställande hemdirektör, dvs hemmamamma, har självklart stenkoll *drar till med grov överdrift*

Direkt innanför dörren till köket står kylskåpet. När det är öppet kommer ingen vare sig in i eller ut från köket. Men so what? Man kan ju alltid spana in valvet eller kolla in avsaknaden av golvlister när man ändå står där och väntar!

En sak som slår mig när jag kollar in bilderna är att jag kanske borde ändra den lilla texten i min header (heter det header?). Jag menar, less is a bore? Det ser ju ut att eka i vissa av våra rum..!

Ta hand om er!

Kram, Karin

Trädgårdsdrömmar

Vi har haft en sagolik tur! Vår trädgård är försummad och en källa till dåligt samvete, inte till inspiration. Men i somras besökte vi en loppis som vi hade hört gott om och det visade sig dels att paret som höll i loppisen var genomtrevliga, dels att den ena av dem håller på att utbilda sig till trädgårdsmästare! När hon berättade att hon ville ha en trädgård att "träna" på var vi beredda att slänga oss på marken framför henne, bara hon kunde tänka sig att ta sig an vår trädgård - och det kunde hon!

Härom dagen besökte de oss och med sig hade hon dessa egentillverkade fröpåsar innehållande frön från deras egen trädgård. Visst är de fina?

Om alla fröpåsar såg ut så här skulle alla vara trädgårdsfreaks, till och med jag!

Den svartvita teckningen är en ritning över vår trädgård som den ser ut idag. Den har lite parkkänsla, men är inte särskilt rolig att vistas i.

Här ser man hur M, den blivande trädgårdsmästaren, tänker sig vår trädgård i framtiden. Det ser riktigt lovande ut!

När jag fick se den här ritningen var jag på vippen att falla i trance, för trädgården är ju förvandlad till en dröm! Det är ju så här jag alltid har velat ha det, utan att veta om det..!

Där skymtar vårt blivande växthus. Fönstren till bygget väntar i vår matkällare...

Jag önskade mig rum i trädgården och det får vi - med råge! *gillar*


I ett hörn kommer denna dolda plats att finnas. Är det maken eller jag som syns på teckningen, tro?

Växthuset... *längtar*

Sist men inte minst en pergola som sträcker sig längs mina planerade pallkrageodlingar.

Jag och maken är så tacksamma över hjälpen med trädgården - och för att M och hennes L är så genomtrevliga och lätta att tycka om!

Ha en trevlig kväll och en lugn och skön söndag!

Gillian McKeith har hittat hit!

Nu jäklar! ;-)
Men det finns inte en chans att jag ger upp lakritsfudgen på lördagarna!

Är det någon mer än jag och min chaufför och bärhjälp, det vill säga maken, som minns byrån vi köpte i Bollnäs för ett tag sedan? Den har flyttats runt, men nu har den hamnat i vår hall och verkar bli kvar där. Ett tag, i alla fall. Jag tröttnar snabbt och möblerar gärna om. Finns det något mer frustrerande än att ta i för kung och fosterland för att baxa runt tunga möbler och sedan upptäcka att det inte blev bra? Måste berätta att målningen ovanför byrån har maken gjort *mallig*

Vår hall är målad i en grågrön färg som har förföljt oss från hem till hem i nio år, eller något sådant. Där vi har bott, där har också den grågröna färgen målats på hallväggarna. Nu har den emellertid gjort sitt och ska bort. Väggarna är täckta med masonit eller liknande och under detta finns plank..! Samma plank syns om man går uppför trappan i hallen och kommer till trapphuset en våning upp. Väggarna däruppe var täckta med likadana skivor som är borttagna. Mellan plankorna hade de förra boende en gång i tiden tryckt in någon gegga som stelnat. Maken slet som ett djur för att få bort eländet, men orkade inte hela vägen. Jag förstår honom, jag orkade inte heller. Hur som helst, planken ska fram även i hallen. Så småningom.
Jag har fått en utmärkelse! Visst blir man helt chockad? ;-) Det är Lotta som har bloggen En Vilsen Loppa som gjort mig den äran. Hon har en stor portion humor och är underfundig, påhittig och har ett vackert hem som jag vet att många vill se mer av (hör du det, Loppan?).

Nu ska jag i min tur ge utmärkelsen vidare till åtta bloggare som sedan ska göra samma sak. Efter att ha slitit mitt hår och lagt pannan i djupa veck (vilket blir allt lättare ju äldre jag blir) har jag valt:

Fint hemma
En inredoholics bekännelser
Landamót

Vårt lilla hem

Vita ranunkler

Lilla Blanka

Snäckornas sjö

Änglahem

Jag skulle mer än gärna ge en utmärkelse till En Vilsen Loppa också, men det skulle ju verka lite skumt, kanske ;-)

Gúa, med bloggen Landamót, har avslutat sitt bloggande. Jag hoppas att vi har tur och att det är ett uppehåll, och att hon får lust att fortsätta så småningom. Bloggen finns kvar och det är alltid en fröjd att smita in där och kika.

Nu önskar jag er en bra forstättning på onsdagen! Det är bara tre dagar kvar till lakritsfudgen..!

Det ljusnar!

Det skulle vara slut med onyttigheterna efter jul och nyår. Ut med det sockerbombade...
...och in med det nyttiga, vitaminpepprade! Som nötter, till exempel.
Men vad gör man när katten har lagt beslag på ens plats vid bordet för att spana på vår minsting som sitter och ritar?

Man ägnar sig åt exempelvis städning. Kolla in min nya, läckra sopborste! Inte ett dugg lantlig, bara snygg! *gillar*

Fast att sopa går ju inte, katter finns även på golvet! Kanske bäst att sova bort vintertröttheten i stället.
Men vad är detta? Hur ska jag få plats i min säng? Den har minstingen och Nalle lagt beslag på.
Till och med makens arm är upptagen! Av ännu en katt!

Vädret har påmint om höst och vår om vartannat och det är ljuvligt! Till och med solen har tittat fram. Den står lågt och lyser mig rätt i ögonen, men jag biter ihop och klagar inte. Så länge det inte är så mörkt är jag nöjd. Men övningskör gör jag helst inte. Jag vill gärna kunna se något när jag kör. Bättre då att maken tar plats bakom ratten. Hans körförmåga verkar vara oberoende av synen...

Överlevnadsstrategi

När jag var yngre spelade det ingen roll hur mörkt det blev under den sena hösten eller under vintern. Jag pallade allt och tyckte att det var skönt med lugnet. Men nu. De senaste dagarna har varit tunga, mörkret utanför är plågsamt påtagligt och det känns som om det vore lättast att bara dra sig undan världen och invänta ljuset.

Jag behöver en överlevnadsstrategi! Något att se fram emot i januari när julen är utrensad. Det ligger nära till hands att rensa ut hemma, men det räcker inte. Idag bestämde jag mig för att ägna januari åt att drömma mig bort och planera framåt. Om nuet känns outhärdligt så varför inte fly i tanken?

Jag ska gå med block och penna genom huset, från rum till rum, och skriva ned vad jag tycker behöver göras i varje skrymsle och vrå. För att det inte ska bli alltför överväldigande kommer jag i år att koncentrera mig på förvaring. Vilken förvaring behövs i de olika rummen? Det skriver jag ned och sedan har jag nästan ett helt år på mig att ordna det - om det fortfarande känns viktigt när ljuset äntligen kommer. Vem vet, nästa år ägnar jag kanske januari åt att gå med papper och penna och anteckna vad som krävs för att det ska bli mysigare, eller hur vi ska spara energi...

Det lustiga är att jag längtar så att det värker efter mörker när solen gassar som värst på sommaren. Lagom är tydligen bäst för somliga. Varför uthärda sommar och vinter när man kan njuta av vår och höst? Det vore inte dumt alls om det gick att snabbspola de årstider man tycker mindre om och sedan välja slow motion när temperaturen och ljuset är behagligt och precis som man vill ha det.

I mitt förra inlägg lyckades jag formulera mig så att min käre make framstod som hopplöst förälskad i Victoria Silvstedt. Jag vill bara meddela att så inte är fallet. Victoria har aldrig varit makens ideal, även om hon tydligen var söt innan farbror plastikkirurgen satte skalpellen i henne. Men vet ni vad? Hennes äldre syrra var tydligen ännu sötare än Victoria! Nu vet ni det ;-)

Min nya kärlek!

Plötsligt fanns den bara där - en sagolik byrå på bild i Romantiska hems blogg! Bilden var hämtad från butiken Vackert hem som finns i Bollnäs. Eftersom maken bodde i Bollnäs i många år och gick alla år i skola där, passade vi på att låta barnen åka på utflykt idag för att se var deras pappa växte upp - och för att shoppa byrå.
Maken hade mätt bagageutrymmet för att vara säker på att byrån skulle få plats. Enligt tumstocken räckte utrymmet till. Väl på plats insåg vi att vi fick lov att åka hem med öppen bagagelucka...

Vädret har varit oändligt trist idag. Dimman låg tät och mörkret sänkte sig tidigt över Bollnäs. Vi blir tvungna att åka upp på nytt i sommar för det var svårt att se någonting alls. Det finns berg där! Här, på uppsalaslätten, är det plattare än i Skåne. Skåne böljar, här är det platt.

Oh, by the way. Vet ni vilka maken tränade friidrott tillsammans med en gång i tiden? Jo, Victoria Silvstedt och hennes syrra! Mmm, jag anar konkurrensen. Den är stenhård. Men maken måste å andra sidan konkurrera med en byrå... ;-)

I morgon, den åttonde, fyller min mamma år! Grattis! På samma dag som självaste Elvis firade sina födelsedagar en gång i tiden. Datumet är nog det enda som mamma och Elvis har gemensamt för hon varken knarkar eller klär sig i stora, vita kostymer. Det är jag ruskigt glad för!

Januari, februari och mars är tunga månader. De känns som mörkaste november men utan julen att se fram emot. Två av våra barn fyller år i slutet av februari, med bara tre dagars mellanrum, men utöver det finns inte mycket att dra på smilbanden åt. Det gäller bara att uthärda mörkret och kylan. Egentligen är det helt vansinnigt att man envisas med att leva här, i det kalla och mörka. Fast det glömmer jag sedan, när ljuset kommer.