Det är vår, ljuset väller in och avslöjar hur lortiga fönstren är..! Fönsterputsning är en lågprioriterad syssla i Villa Grå, inte bara för att vi är lata utan lika mycket för att de flesta fönstren är knepiga att putsa. Vägverket kom för några år sedan hit och bytte ut flera av våra fönster för att minimera bullret från den minst sagt närliggande vägen, men de gamla fönstren som vetter mot trädgården öppnas utåt. I vissa fall måste vi antingen plocka ned hela rutan eller klättra upp på taket utanför, för att putsa. Därför är vi vana vid att ljuset filtreras en aning... Är det smog ute? Nejdå, bara svårputsade fönster :-)
Plötsligt är det den sista april och frön ska i jorden. Förra året sådde jag sallad tätt, tätt, tätt - och sedan hade jag inte hjärta att gallra de stackars små bladen *rodnar* I år vet jag bättre, det kommer bara så plötsligt! Dags att införskaffa frön!
Vi fick en så jättefin ritning av en blivande trädgårdsmästare, minns ni? I år är det dags att börja förverkliga hennes idéer. Resultatet skulle bli en vacker och genomtänkt trädgård med olika rum och plats för både barn, växthus och pallkragar. Klicka på bilden nedan för att se ritningarna!
Ha det bra, med eller utan majbrasa i kväll!.
Kram, Karin
För 16 år sedan satte jag klorna i en viss man, gifte mig och skaffade barn med honom. Han är fortfarande min och han är en mästare på att minnas våra speciella dagar. Det är alltid han som kommer ihåg att det är dagen då vi träffades, vår förlovningsdag, någons namnsdag och naturligtvis - vår bröllopsdag. Själv har jag svårt att lägga sådant på minnet och tror allvarligt att det måste vara något litet glapp mellan hjärnhalvorna; samma glapp som jag skyller det obefintliga lokalsinnet på. 
Men vet ni, jag tycker dagen till trots oändligt synd om mig själv! Maken hör till det trikåklädda, cyklande släktet och som ni säkert vet rakar de benen. Jag är omåttligt svag för lurviga mansben och har kampanjat vilt för att just min man ska behålla sin päls, men nu har lockarna fallit och jag försöker trösta mig med att det växer ut igen. Fast inte förrän säsongen är över och hösten låter kylan svepa in över landet. Till dess försöker jag att lära mig att tycka om stickiga ben ;-) Love is in the air!
...och konstaterat att hotellets shampo förvandlade håret till Svinto... 
Jag vet inte om det har med åldern att göra, men blickarna drogs till färgsprakande rabatter, gröna gräsmattor och blommande buskar. Hade jag alls lagt märke till det för fem år sedan? Tror faktiskt inte det! :-)
Det shoppades, pimplades Pimms på pubar, åts gott och var bara så kul!
Jag lyckades till och med skaffa en ny kompis *skryter* ;-)
Vi har aldrig varit borta från alla tre barnen en hel natt, men nu är hus- och barnvakten här och i morgon bitti bär det av till London för flera dagar där! Lyx!
Hur ogärna jag än flyger ska det bli riktigt kul att komma iväg. Utan barn kan man ju tillåta sig att besöka pub efter pub efter pub... :-)
För inte så länge sedan var trapphuset hemvist åt bortslitna elkablar och allehanda bråte. Nu är det ordning och reda. Det här lilla utrymmet har bytt skepnad gång på gång, som allt annat, men nu tror jag att jag är nöjd. Mitt skrivbord stannar här.
Om jag inte minns fel kommer det lilla blombordet från Madam Stoltz och är en favorit.
Igår fastnade jag tillsammans med 
Några nätter tidigare hade jag drömt att jag klarade uppkörningen, men att regeringen tillsatte en utredning eftersom min framgång var så osannolik. Igår, när jag klev ut ur bilen efter att ha blivit godkänd, var min första tanke att jag skulle springa snabbt därifrån, innan inspektören hann ändra sig :-) Han ändrade sig emellertid inte och så vitt jag vet har regeringen inga planer på att tillsätta någon utredning *ler*
Så efter att ha velat muta personalen på halkbanan med torkade aprikoser för att slippa köra (funkade inte), försökt övertala Vägverket att låta mig slippa ta körkortsbilden innan teoriprovet alldeles för tidigt på morgonen (funkade inte och mycket riktigt ser jag galen ut på fotot), velat låta en kompis dra på sig en blond peruk och köra upp i mitt namn (blev inte av) och försökt smöra för inspektören (funkade faktiskt), är det jag som kör till och från dagis! Jag hade världens bästa körlärare de sista veckorna och körde runt med en genomtrevlig inspektör på uppkörningen. Ibland ska man ha tur!
Fast det är klart, kvastflygning har sin tjusning ändå ;-)
Den vita skänken byter skepnad ofta eftersom jag aldrig blir riktigt nöjd. För tillfället gillar jag den stora, frodiga murgrönan skarpt! Det finns en till i bakgrunden, men det är en fuskis :-)
Apropå fusk trollade frisören fram en ljusare blond nyans i mitt hår idag. Borta är det guldiga som passar på vintern men som bara ser gult ut på våren. Nu måste jag bara lägga på ett kol med brun-utan-sol-krämen så att ansiktet blir en aning mörkare än håret, annars blir effekten spöklik! Fast spöken passar kanske in när det är påsk?
I morse satt jag på tåget till Gävle när det plötsligt saktade ned en aning. Tågvärden gick ut i högtalarna och berättade att om vi höll utkik på vänster sida av tåget skulle vi strax få syn på kameler på rymmen från Furuvik! Självklart stirrade jag storögt ut genom fönstret och väntade på att få se de exotiska djuren i snön utanför... När tåget ökade farten igen tyckte jag att det var märkligt att de inte tog större hänsyn till de förrymda djuren. Hmm... April, april! Jag antar att jag är en rutten sill! :-) Har ni blivit lurade idag?
Glass och segelbåtar i all ära (maken gör så goda glassbomber! Kanske därför som jag köpte en segelbåt i trä och zink till honom idag?) - 13-årige sonen har i några veckors tid deltagit i en rockskola i Gävle. En kväll i veckan har fyra ungdomar i samma ålder träffats och alla var mer eller mindre nybörjare när det drog igång. I måndags avslutades rockskolan med att de fick spela in en låt i en studio och resultatet hör ni när ni
